Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke låter genomföra sig i en monarkisk
6tat. Hvartil tjenar, säga de, at en
Minister protesterar och fredar sig från
ansvar, när han dermed icke hindrar
fullbordandet af Dens vilja, som är fri från
ansvarighet? Och om han hindrar det,
livad är då Konungens magt? Et
gyckelverk, säga de, äro ju protesterna. Hvem
svarar oss för, a t icke til odi med
hemliga råd, stridande mot dessa protester,
kunna af samma Ministrar användas at
underblåsa de våldsmått, hvarigenom folk
och lagar trampas? Nej, säga de, den
som regerar, skall ansvara — den som
ansvarar, skall regera.
Och då, farväl med drömen om et
bättre slag af samhällen än dem, som
hittils funnits! Menskligheten har då
fulländat sin cirkelgång. Fåväldets historia
är bekant — och den är republikernas.
Hvarje af deras regerande Senater är ej
blott sjelf et parti, som förtrycker utom
sig — den är vanligen inom sig en
partiernas tummelplats. At tilskansa sig magt,
är eller skall snart blifva allas syftemål,
hvilkas afund der tallar. Skola alla
ljusets framsteg, alla ädla förhoppningar ej
föra til något bättre än detta, hvartil då
alla bekymmer om det allmänna?
Bättre republiker, säger man, äro
lika litet omöjliga som bättre monarkier.
Jag talar om verldens närvarande skick
och bestrider ej den yttersta möjligheten.
Bättre republiker, om de äro möjliga,
måste dock höra til en ännu aflägsen tid,
emedan sjellva begreppet om dem ej
synes- förenligt med all hittils bekant
bildningsgrad. Monarkiernas förbättring
kan jag tänka mig — och derföre tror
jag den, hellre än republikernas, som
jag ej kan tänka mig, åtminstone icke
utan at föreställa mig et helt annorlunda
utbildadt slägte, än det jag för ögonen ser.
En annan tid må komma, som visar slag-
tet annorlunda,Men at nu behandla det an-
norlunda än sådant det är, skulle troligen
icke tjena at påskynda denna tidens
ankomst. Förstöra den bildning, som nu
finnes, och qvarlemna en rå massa , vore väl
lättaste sättet at bereda ämne för en
alldeles ny daning; men det vore nog
ansvarsfullt at företaga för mermiskor, som
ej kunna svara för den nya daningens
resultat. I sådana omskapningar vågar
jag icke fördjupa mig; och derföre stanna
mina tankar vid livad som må kunna
väntas och verkställas under
fortskridande af den tingens ordning, hvarunder
jag lefver.
All vår egendom, arfvet af alla flydda
sekler, är hvad vi äga af ljus och rätt.
Af detta arf är största delen förvärivndt
under Monarker — under Monarker
måste det kunna förkofras. Skingra
dimmorna, som skymma dagens stråfar, bryta
alla andra fjättrar, för at stärka lagens
band, dertil kallar oss tidehvårfvet. Ljus
och lag, befrämja hvarannan. De’ utgå
från en gemensam källa : folkets
allmänna sammanverkan. Hålla denna källa
öppen, låta denna lifvets puls fritt och
naturligt röra sig, det är
samhällsordningens bestämmelse, och vårt tidehvarfs
företräde är, at klart begripa det.
Lagen danas genom ljuset—ljuset
sträf-var at blifva lag. 1 denna sednare form
är det den verksamma (activa) yttringen
af folkets lif. Först när ljuset blifvit lag
är det då, som det kan verksamt befrämja
sin tilväxt, i hvilken ligga folkets alla
stora angelägenheter. Lagen är således
allt. At göra den lydd — och sådan,
at den kan lydas — är dét första och
det sista af allt hvad samhällskrafterna
hafva at befrämja. Godtycket är vår
dödsfiende. Utrotom det — och vi äro trygge.
Mot sjelfva lagens oduglighet finnes ej
et säkrare botemedel, än at den med
obeveklig stränghet handhafves, tildess
de elaka följderna tvinga at uphäfva den.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
