Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
too
Lagens egen magt, så länge den är
lag, måste derföre vara en statsmagt,
oberoende af sjelfva den lagstiftande.
Och hän är det stora problemet, som för
fria statsförfattningar så länge återstod at
lösa. Lagen var alltid et heligt ord; men
alltid et tankefoster, sotn ej kunde få
verklighet. Och häri låg deuas olycka.
Alla stora dygder, alla hjeltevärf, alla
upöffi ingar förmådde icke skapa detta i
den vi5es dröm sedda tilstand, der alla
äro lika inför lagen, och lagen förmår
göra sig gällande,.
Och huru skall lagen uppehålla sig
på denna höjd, så länge ingen linnes,
som kan verkställa den, och sjelf är
o-teroende af all annan magt, än lagens,
utan at äga någon magt Ölver den?
Mindre älventyrligt vore det för lagens
välde, om folket, som varit dess stiftare
och såsom sådant ej står under dess magt,
kunde omedelbart tillämpa den, än at
öfverlemna detta åt domare, som
ansvara inför lagstiftaren sjelf, betrakta denne
såsom Herre öfver lagen, och således
måste göra, livad de veta blifva gillad t,
ej hvad lagen bjuder.
Är det nu så vid domaremagtens
ut-öfning i allmänhet, hvad skal då hända,
när denna magt måste skilja emellan
sjelfva den lagstiftande fölkmagten och
dem, som denna magt anklagar för
lagars öfverträdande? *) Der ej mer än en
sjelfständig magt finnes, måste denna göra
sig sjelf rättvisa; och detta är icke at
låta lagen göra det. Men der lagen icke
gör rättvisa åt alla, der äger aen icke
mägt såsom lag.
Så länge folken sjelfva omedelbart
regerade, kändes åtminstone icke denna
svåraste brist i lagens myndighet. Men
eå snart regeringsmagten skulle öfverlem-
+) Se härom hvad som t N:o 5 och följande af
denna Tidning förekommer angående villkoren
för en sjelfständig Riks Rätt.
nas åt någon annan, lät denna brist
känna sig; och derföre uphörde i samma
stund republikernas frihet. Folken och
regeringarne stridde om väldet, och
styrkan afgjorde i lagens ställe. Folket
til-egnade sig, så länge det kunde,
rättigheten at fordra redo af sin styrelse. JSär.
detta ej mer blef möjligt, försvunno efter
hand alla folkets rättigheter, och sjelfva
fonnen af republik gick under.
At nu begära republiker, då man
erkänner, at folken aldrig mer kunna
omedelbart regera, det är således a t först
upolfra allt anspråk på säkerhet under
lagen, och derefter bereda samhället,
samma uplösning, hvarmed republikerna
hittils tagit slut. Jag talar ej om
säkerhet mot Iagarnes omskapande dag han
dag; allt efter partiernas ebb och flod,
allt efter nycken hos den enda
alirådan-de magten (hvilken allrådande är ej
nyckfull?). Mot denna eviga föränderlighet
vore intet medel at påtänka. En
regering, soin beror af folket, kan ej få en
magt at afslå, hvad dess Herrar vilja.
Låt, i en monarkisk stat, Ministrar
vara de, som verkligen regera — jag
yrkar just, at så bör vara. Låt
högtidligheten af en Konungs sanction icke ens
vara nödvändig, för at skaffa lydnad åt
deras befallningar. Må man blott icke
neka mig, at de behöfva Jag och
Domstolar ölver sig, när de skola ansvara
för sina regerings-steg — och man skall
snart medgifva, at de icke böra ställas
til rätta inför en folksmagt, som
antingen sjelf dömer omedelbart, eller ock
nyttjar domstolar endast til organer af
-sin vilja.
Så länge folksmagten ensam råder,
rättare sagdt, så länge denna magt är blott en
(hvilket den alltid är, när
regeringsmagten står under henne), blifva således
la-garnes välde och säkerheten en dröm.
Jag vet, at all magt utgår från folket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
