Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det är til öch med rigtigare sagd t, at
folket alltid sjelft innehar den sanna
magten. Men denna magt får ej vara blott
en, den måste dela sig, eller snarare
fördubblas. Den magt, af hvilken folket viU
styras, måste af folket uphöjas til lika
helgd och oafhängighet med den, som
det sjelft fortfar at omedelbart utÖfva.
Denna andra folksmagt är Konungamagt.
Låt den vara för hög at egentligen
kallas regeringsmagt — åtminstone är den
ej endast det. Den är i alla fall
någonting, som republikanerne glömma; och
en bland dess stora egenskaper, som
saknas i deras system, är den, at trygga
Jagarnes välde* och at trygga under
samma välde dem, som styra, och dem, som
styras, dem, som stifta lag, och dem,
6om verkställa den.
Dessa begge högsta magter, rätt
af-vagda mot hvarannan, finna nemligeii
begge sin räkning vid en sjelfständig
Domaremagt, så sjelfständig under Gud
och lag, at den kan utan
menniskoffuk-tan afgöra frågor emellan sjelfva folket
ocb regeringsärendernas förvaltare. Nu
beror allt af lagen. All magt ligger, så
til sägande, fjättrad i lagens hand. Nu,
då Ministrar stå inför en annan domstol
än godtyckets, må det gerna heta, at
de regera, och at den, som regerar,
skall ansvara.
Blotta vördnaden för Majestätet må
hafva varit första källan til Konungars
personliga ansvarsfrihet. En dunkel
kän-. sia deraf, at uphöjelsen öfver enskilda
intressen naturligen leder til omsorg för
allmänt väl, må hafva från början afvändt
från tankan på en oädel bevekelse af
fruktan för ansvar och bragt å bane
förslaget at kasta ansvaret på den stralflöses
organer. Men från himlen är denna tanke
kommen til menniskornas väl, den
ädlaste, den lyckligaste, som någonsin varit
tänkt. Enkelheten af hans ursprung är
ej et bevis emot hans rigtighet. I
forskningens djup återfinnes han, denna
samma tanke, som sjelfkrafd föll öfver den
okonstlade känslan.
H var til tjenar, a t den ansvarige
Ministern protesterar, då den ansvarsfrie
Monarken befaller utan hinder deraf? — Det
tjenar til ingenting, så länge Ministern
kan göra det, utan at nedlägga sitt em*
bete, så’ länge lian kan utfärda en
befallning, för hvilken han undgår at
ansvara *). Men just derföre är den
mo-narkiskt lagliga statsformen aldrig
fulländad förr, än detta blifvit afskaffadt.
Folket, som alltid bedömmer Regeringens
steg, blir nödsakadt at dömma
Konungen sjelf, om det är i tilfälle at känna
rådplägningens beskaffenhet och får veta ,
at Ministern protesterat. 1 annat fall
stannar folket i ovisshet, hvad det skall
tänka om sin Konung. Begge fallen äro
lika menliga for Majestätets
okränkbar-het och den oskrymtade vördnad, det
måste njuta. Och om Ministrars
skicklighet kan Monarken aldrig försäkra sig,
så länge det kostar dem ingen möda eller
afventy^, at genom protester rädda sig
från ansvar och lemna Monarken åt sitt
öde, utan allt biträde at uttänka något
annat, än det Ministrarne föreslå. Under
sken at lemna Konungen fria händer,
skulle man ej kunna bättre bereda en
passiv regering, tjenlig at blottställa eller
binda händerna på en Konung, då han
vill företaga förbättringar, och at blott
främja beståndet af alla de privilegier,
som kunna ingå i en Rådkammares system.
(Forts. e. a. g).
*) Enligt rår Regeringsform äger en
föredragande endast då vägra contrasignation, när
lian finner Konungens beslut stridande emot
Regeringsformen. I allt annat fall kan han,
och i alla möjliga fall kunna Stati-Rädets
öf-riga ledamöter bibehålla sina embeten, än*
skönt de protestera.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
