Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 16. 1820.
Thorsdagen den 24 Februari.
Sine ira, itndio ec metu.
Poliliska Betraktelser af en olärd.
(Slut från foregående N:r)
Iskalle väl fördommarnes och
skråtvångets bojor i det land, jag omtalat,
halva förmått at motstå sättningens löst, om
hon anfallit dem allvarligt, och anfallit
dem från höjden af sin värdighet? Ilafva
de ej at tacka hennes kämpars
ensidighet, hennes vildsinta form, hennes
förnedring, för det de lyckats at förblanda
henne med de lägsta afsigter och förlama
hennes kraft? Och hvarifrån denna så
länge bibehållna form, denna ensidighet,
denna förnedring, om de ej vore
fortplantade från den tid, då hela systemet tog
sin daning under blodiga brytningar och
alla sinnens raseri? Hvarifrån, hos et
Starkt och storsint folk, denna
föråldring, som hindrat en så hög odling at
bara frukt, om ej från en föråldring, en
förhärdelse i sjelfva oplysningens skick,
om ej från denna passionernas
underhållna öfning äfven hos dem, på hvilka
folket fäster sina blickar och sina
förhoppningar? Ty hvarthän skall den uplysning
leda, som föddes och upvexte och sade
sig fulländad utan at hafva för folkets
politiska upfostran, oaktad all sin frihet,
gjort mer än bibragt folket den
kunskapen, at hvem som håller statsrodret, är
en förtryckare, mot hvilken de
förtrycktas talare må rikta sina anfall, til dess
de sjelfva, när lyckans hjul vänder sig,
komma up och börja förtrycka, och
någon annan ålager sig det olyckliga
folkets sak?
Uplysningen, i privilegiernas händer,
skall öfverallt framställa samma
skådespel. Ja, men hon ägde ju alltid sjelf
makt at slita sig ur deras hän dör —
frågan är, hvarföre hon icke gjorde det.
Denna fråga är det, som jag förelagt mig.
Hvad jag deröfver förmått tanka, har
bragt mig til den önskan: må en
opposition af den art, jag beskrifvit, aldrig
sätta Sveriges frihet i våda. Om
sanningens fackla skall hädanefter brinna
klarare än hittils, och sprida sitt sken til
hela det antal af medborgare, hvars
önskningar, styrda af ljuset och klart
fattade af alla, äro allt motstånd öfverlägsna;
må då den gode ande, som alltid vakat
ölver Sveriges Öden, tillåta, såsom hart
synes lofva, at offentliga
rtpmärksartiheten på folkets angelägenheter utbildar
sig i lugn — och det skall blifva
Svenskarnes lott at gifva et efterdöme, som
hittils ej varit nationerna förunnadt.
Friheten skall upstiga, ren fråd denna
hätska råhet, som fäster sig vid henne i dess
första steg, när hon börjar sin bana
under revolutionernas fasor. Om vårt egna
lyckliga öde är at redan aga et fritt
För-nuftsbruk, som ej kostat blod och
skräck–scener; om, i förhållande til denna
lycka, vi hafva at kämpa med mindre för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
