Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 21.
1820.
TOCKHO&MS COURIER.
Måndagen den i3 Mars.
Sine ira, studio et metu.
On 1 Skrån och Embetcn.
(Forts, från N:o 20.)
Jag har redan nämnt den verkliga
fornuftsgrunden til corporationers rättighet
at neka medlenuhars antagande, likasom
at denna grund numera försvunnit.
Emed-lertid finnes rättigheten qvar, förenad
med flera prerogativer, deiji man föga
besinnat. En Adelsman eller Prest kan
icke straffas för ärerörigt brott. Så snart
detta kommit i fråga, utskjutes han ur
sitt förra stånd och kastas in i den ofrälse
och verldsliga hop, som man ej anser
vanhedrad af en sådan medlem. Detta
äger dock icke rum Öfver allt. Om en
Hertig eller Theologiæ-Doctor i England
skall hängas, så heter det i döflsdomen,
at »bemälte Hertig« eller »bemälte
Doc-tor skall hängas i sin hals tils han är
död«. Endast i vissa fall blifver »blodet
befläckadt« (the blood is corrupted);
men det är egentligen i frågan om arf
och arfvingar, och sträcker sig til alla
folk-klasser.
Man må emedlertid raisonnera huru
man vill om detta privilegium för adeln,
som födes til sitt stånd, och presterna,
som icke äro stånd, utan embetsmän samt
dessutom, såsom religionens sändebud,
böra vara rena från all om ock inbillad
fläck; men huru vill man förklara det
stadgande, at ingen får blifva borgare,
ora han har dålig fräjd och at den, som
blifvit dömd til straff, förlorar sin
borgarerätt? Här kan ju icke användas hvad
man förebär om ofverflöd af
concurren-ter i näringarna; och den verkliga ofvan
angifna rättsgrunden har. ju försvunnit.
Låt samhället hafva mistat sitt förtroende
för honom, så har väl dock han icke
mistat sin rätt at försörja sig med den
konst han lärt.
Om man således söker grunden til
dessa privilegier och författningar, finner
man, at den ingenting annat kan vara,
än förakt för en klass som ännu icke
anses verkligen emanciperad. Men at
detta förakt är falskt, ses deraf at,
ehuru ingen missdådare kan hindras at
försörja sig med landtmanna näringar,
ingen landtman ändock anses vanärad af
sitt yrke.
Efter dessa allmäuna reflexioner vill
man gå til det egentliga ämnet för denna
upsats, skrån och corporationer i vårt
fädernesland. Närings-skrån infördes här
vida senare än i det öfriga Europa.
Under den tid, då deras inrättande
egentligen hade et ändamål, funnos de här
icke, och infördes först eller åtminstone
utbildades och fingo fasthet under Vasa
Regenterna. Hvad som i Tyskland
redan var^utslitet, infördes här såsom nytt
och modernt. Vid Sveriges nya födelse
under Gustaf Erikson, da allt var färdigt
och beredt at byggas på naturliga
grunder, då et modigt, och öfver 6ina bojors
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
