Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dét judicielas och det administrativas
sammanblandning. Rent civila mål
behandlas såsom rättegångar, och många
verkliga rättegångsmål halva blifvit ryckta
från domstolarne och inkastade på
civilverken. Detta sista hörer iche hit; men
dess följd, administrativa embetsmännens
oafsättlighet, utgör en af
hufvndpunkter-na i närvarande betraktelse. Det står i
©skiljagtigt .sammanhang med hela
systemet af vår styrelse.
Då man icke älskar folkets deltagande
i dess egna angelägenheter, men ändock
finner, at en despotisk regering är et
ondt; så har man sökt sig mot detta
onda en annan motvigt än den vanliga, som
fins i representationen; och denna
motvigt hav man trott kunna Jinnas i sjelfva
regeringens verktyg. Man har
raisonne-rat så här: änskönt goda’och populära
regenter ofta finnas, så hafva dock alla
regeringar et visst sträfvande efter
envälde och godtycke; lagen är godtyckets
yttersta motsats, och finnes ingen
motvigt, ingen hake, som tilbakahåller, så
rusa de fram allt mer och mer. Om nu
sjelfva embetsverken, sjelfva verkställarne
af Monarkernes vilja, vore oberoende,
så skulle de kunna utgöra denna
nödvändiga motvigt.
Ja. Men med den skilnad, at et
uplyst, vaket och upmärksamt folk
sätter en lefvande kraft mot regeringarnes
ofvannämnde sträfvande, då deremot
regeringsorganernes oberoende och
motstånd är en död kraft, en tyngd, som
hänges vid regeringens svans ’och
visserligen någon gång kan förekomma ondt,
men också oundvikligen fördröjer, oftast
hindrar det goda, som kunde göras.
Den värsta olägenheten, som vidlåder
denna controll af embetsmän , be6tår
dock deruti, at folket, aldrig blifver
någonting, aldrig bildas, aldrig får
begrepp om sina rättigheter eller mod at
yrka dem. Endast embetsmannacasten
har och anser sig hafva något värde.
Med et ord; en aristokrati upstår, som
endast deri skiljer sig från den vanliga,
at den icke beror på börd. Dock sluta
dessa båda aristokratier vanligen förbund
med hvarandra på det sätt, at den
sed-nare til stor del bemägtigar sig den förra.
Den som känner svenska och andra
historier, känner också bevisen för denna
sats.,
Ärenderna skola förstås och
hand-hafvas endast .af invigda; men invigning
vill säga afsöndrande från folket. Ty det
är visserligen gifvet, och ingen nekar
det, at en regering skall hafva händer
och at embeten skola vara; men denna
ovedersägliga sanning har man sträckt
derhän, at ingen, som icke är
embets-man, icke heller får förstå eller yttra sig
om de allmänna ärenderna. Endast den,
som har den stora bestämmelsen at vaka
öfver ordning och lagar, at motväga
regeringars allmänna sträfvande til
godtycke, anses värdig at veta, vara och
uträtta något.
Följden är den, at alla sträfva dit,
der de se ära och fördel. Den rikaste,
den lärdaste, den dugligaste anser sig
för ingenting, om han ej kan blifva
vederlike med en embetsmän, d. v. s. få
en embetmannatitel. Rik köpman, det
betyder icke nog, om han ej tillika är
Commerce-Råd. Af titeln landtman och
medborgare anser man sig ej hedrad; för
at äga värde i staten måste en sådan
kallas Ekonomie-Directör. En lärd tror
sig ej rigtigt lärd, förr än han heter
Cansli-Råd; en skådespelare, vore han
ock den störste i sin konst, anser sin
talang för en ringa ting emot
Hof-Sekre-terare-titeln. Hvad vil allt sådant säga?
Den, som icke från barndomen vant sig
vid detta gyckel, måste anse det för et
slags vansinnighet, eller också tro, at
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
