Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
märkt sig genom öfverlägsenhet i
kunskaper och vältalighet, som mägtigt verkat
på ärendernas gång och ljust framlagt
folkets behof och önskningar, derigenom
inträder som embetsman. Så länge
Ministern (ty endast den är egentligen
embetsman i et dylikt land; hans ögon,
öron, händer och fötfer äro icke
oberoende, utan blott verktyg för hans vilja)
är alla andra öfverlägsen i verksamhet,
kunskaper och snille, så länge är han
Minister. Upstiger deremot någon, som i
dessa egenskaper fördunklar honom, så
är ock han oiörtöfvadt Minister, så vida
icke den förra odugliga, genom en köpt
representation, kan bibehålla sig; men
det lyckas icke länge. Publiciteten
uply-ser snart Regeringen om folkets verkliga
behof, och strid med folkets önskningar
kan icke blifva et stående system, såsom
hos en skråmässigt bildad, inom sig
sluten och oberoende embetsmanna
aristokrati. Regeringen finner sig existera
endast genom folkets vilja och utan
densamma ingenting kunna företaga. Hon
måste, för at herrska, locka til sig alla
dem, som förut herrskat genom egen
kraft och med det välde, som snillet och
äran gifva.
Men skulle det kunna så tilgå här?
Vår representation är den så inrättad, at
det låter sig göra? — Dessa frågor leda
til en annan ganska vigtig: är verkligen
Svenska fulket representeradt på våra
Riksdagar? Och oförtäckt svaras: Nej.
Skrån representeras; men icke folket,
icke det stora allmänna interesset. Det
vet hvar och en, som känner historien
om våra Riksdagar, allt ifrån Mula Ting.
Man må raisonnera så mycket man
vill om naturen och bestämmelsen af
pairskapet, så stadnar man ändock vid
detta: ovalda representanter. Ty at tro
sig för sin egen person och pesonliga
rättigheter deltaga i lagstiftningen, det
är en orimlighet, så snart det skall vara
en rättighet endast för någon viss klass.
Men livad representera då pairerne? Sin
jord? Ja; den stora mängd fast egendom,
som de under medeltiden förstodo at
tilskansa sig, har i de flesta Europeiska
länder blifvit en förevändning för
representations-rätten.
Men denna rätt har en högre
betydelse, som icke anades och icke kunde anas
vid första inrättningen, utan endast efteråt
upkommit, då Jolket begynte visa sig vid
ölverläggningen om statens
angelägenheter, och som utvecklat sig under den
långa och ofta hårda conflicten mellan
de särskilda magierna i staten. En
medlare, genom sin rikedom och sin
medfödda rätt, oberoende af både den
ut-öfvande magtens och hopens gunst,
be-höfdes at hålla jemnvigten mellan båda
och hindra den enas inkräktningar på
den andras rättigheter. Men om nu denna
medlare icke vore ekonomiskt oberoende
och allt jemnt måste smickra magten,
för at stiga i tjenster och lefva af statens
medel? An mer om han tillvallat sig
ensam rättigheten til tjenster? *) Hvad
blefve följden? Personliga interessens
befordrande och glömska af det allmännas.
Endast ur et dylikt förenande af
bördens fördelar och embetsmanna-magteu,
jemte denna magts skråmässiga inrättning|,
kan man förklara det ofvermod och den
högdragenhet, som en viss klass i flera
länder hyser i förhållande til sina
medborgare. Det må heta, at lagen är lika
*) Så hafva ju i de flesta Tyska stater endast
Adelsmän rätt til förnämare embeten; så vore
ju Råds- och andra högre tjenster i Sverige,
ända til 1789 års Säkerhetsakt, försäkrade åt
Adeln uteslutande. Et bland de, mot nämnde
Act, på Riddarhuset anförda skäl var, at lion
innehöll, det ofrälse kunde få säte i
Revisionen , då deremot denna var en del af Rådet
och Rådet borde vara frälse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
