Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
iqS
lar det). Men folkets kultur påskynde
man åtminstone; ty när rättigheterna
ej längre kunna uppehållas — och de
kunna det icke länge — då komma de,
fredliga och sansade, om de äro
upfat-tade i sanna begrepp och omgifna af
kulturens ljus. Stormiga komma de och
grymma, skadliga för andra och för sig
sjeifva, om de komma utan uplysning.
A. Nå väl. Ni står ej at rubba irån
edra meningar. Jag lemnar edra
betraktelser fritt lopp.
B. Hela folken , sade jag , hafva
ännu ingenting läsit. Deras meningar äro
traditioner. De orimligaste påfund
kunna sätta hela provinser i låga. Förnuftiga
tankar och sanna begrepp om det
allmänna kunna ej sträcka sig til flere, än
dem som läsa.
Föreställ Er nu en gång et folk, som
ej låter inbilla sig någonting, emedan
största delen af dess medlemmar ser med
egna ögon, ej tror på rykten och 6agor,
utan läser sjelf och gör sig reda för
underrättelserna) om allmänna årenders
gång — och Ni har et folk, at jemföra
med det, som på torgen samlades at
höra sina statsmän tala, och at deltaga i
sina allmänna angelägenheters behandling.
Men Ni har et folk i vida lyckligare
belägenhet än detta, et folk, som stadgar
sina meningar, icke efter ögonblickets
rörelse och hänförelsen af hvarje talares
assion, utan efter lugn sansning och
allt bepröfvande. Smädelusten skall Ni
finna botad; ty all offentlig smädelse
hvilar ytterst på en obildad och lättrogen
hop, från hvilken den hämtar både sitt
lif och sitt intresse. Ni skall i stället
finna denna större betänksamhet i folkets tro,
hvarlil jag ansett det kunna upfostras.
Mot et sådant folk äro våld och
laglöshet rent omöjliga. Det utkräfver ej
sjelft sin rätt genom laglöshet och våld.
Det känner 6in ratt, och blott derige-
nom är det i besittning deraf. Ty et folks
stridskrafter kunna öfvervinnas; men et
helt folks förstånd besegras aldrig.
Föreställ Er massan af Englands folk nu stadd
på denna punkt af bildning — tror Ni
väl då, at dess klagorop kunde
förblandas med smädelsens skrän och föraktas?
Dessa petitioner, som undertecknas af
hundrade tusende, tror Ni väl, at man
skulle trotsa dem, om man icke vågade
kalla de hundrade tusende missledda?
A. Gyllne tid! Hvad glädje det skall
bli, at se detta läsande folk! Huru hvar
och en i sin koja skall styra staten! Och
hvilken ilod af avisor skall öiversvämma
dessa kojor! Och huru allt arbete skall
stanna, liksom på en högtidsdag, den
stund posten kommer med de allmänna
bladen til Herrar plöjare, gräfvare,
murare, skördare! Huru landbolagen skola
samlas omkring sina föreläsare och ej
skiljas förr, än hvarje rad är
genomstaf-vad, måtte ock de torra sädeskärfvarne
bli obergade, öfver hvilka regnskuren
kominer nedstörtande, medan lektoren
ännu politiserar! —Lyckliga folk! Måtte
vi en gång uplefva så mycken odling!
Jag frågar: hvem skall väl sedan
förtrycka oss:
(Forti. e. a. g ).
UTLÄNDSKA NYHETER.
Frankrike. Bref från Paris försäkra, at
Deca-zes, vid sin afgång nr ministeren, på det högsta
recommenderat, at ej inlåta sig i förbindelser med
et parti, mot hvilket den stora mängden af
Nationen afgjordt förklarat sig. Också, tillägger man
vidare, tyckes den nya ministeren vilja följa detta
råd. F.t annat bref säger, at Ultraroyalisterne
be-slulit at understödja *de båda föreslagna
Excep-tions-Lagarne, hvarmed Frankrike hotas, och at
detta parti för et ögonblick slutit sig til den när.
varande Ministeren. — I sitt yttrande om
Lagförslaget rörande personliga friheten sade Herr
Ri-viére d. 3 dennes: »En ryslig ogeming, som
försatt Frankrike i sorg, har ingifvit Ministrarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
