Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 27.
1820.
C0€ivf)0£M
Tisdagen den 4 April
iime ira. studio et me(u.
TryckfHheten.
(Forts, frln N:o 26.)
Het värsta, som kan hända, är at man
diktar de enskilda handlingar, som man,
af hämd ochillska, framdrager. Man
straffas härför, i fall man gör det oskickligt —
går fri, när man vet at begagna sig af
lämpliga allusioner, dikter,
sagoranagrammer på namn o. s. v.; I begge fallen
hänger fläcken fast vid honom, som lått
den, -och en vördad allmänhet tror, i
stället at fråga elter bevis. ____ Nå väl, allt
sådant säger jag, får tålas, för det stora
ändamålets skull, och skylle sig sjelf den,
som blir med et sedd och med mera tedd.
Den, som är verkligen ren, påstår Ni, har
opinionen för sig, i fall han är så känd,
att smädtlsen bryr sig om honotn; och då
blifva smädarnes anfall vanmäktiga, lätta at
på dem sjelfva återkasta, til deras egen
skada. Ni far ha dessa satser i fred. Men
åtminstone borde publiciteten sjelf ej äga
et privilegium at smyga, at vara oärlig.
Man begär ej för mycket, då man vill, at
hon sjelf skall vara offentlig. Nu finnes det
likväl någon ting, som publicisterne häftigt
förfäkta, och som är raka motsalsen mot
offentlighet. Jag menar anonymiteten,
hvilken väl hos oss lyckligtvis ej mer
existerar annorlunda, än til namnet, men som
jag nog fruktar, at Ni ville halva åter införd.
––––––––––––T–––––––––
Den är smädelsens gemenaste redskap. Ni
försvarar den?
B. Jag måste väl.
A. Ej nog således, at Ni icke inser det
skamliga i sjelfva tankan att dölja sig, när
man sårar, och nemligen på samma gång
ropar, at den sårade ej bör sky dagen. Ni,
som nitälskar lör rättigheter, finner ej
heller någon ojemn rätt deri, at ^nan
framdrager Er värnlös och söndersliter Er
inför allmänheten, och at Ni ej ens får veta,
hvem det är, som misshandlar Er.
B. At få personen känd, när jag kan
få honom strafläd, den lältigheten vill jag
icke afsäga mig. Är åler fråga blott oin
den ljufva trösten at Få smäda igen, när
jag intet ansvar kan påstå; då skulle ja g
förlåta, om man icke brydde sig om at
ut-lemna personen åt mig.
A. Man utlemnar honom också icke
lör intet. Det kostar Er etthundrade
riksdaler, om Ni ej får mannen fälld.
B. Icke just alltid. Men låt vara, at
det, efter lagens verkliga mening, bör
kosta mig det. Ilvarföre skulle jag väl
hushålla på denna lumpna summa, om jag
dermed är.säker at åtkomma en fiende, på
hvilken jag kan, nu eller en annan gång,
taga hämnd?
A. Jag spår, at Ni til slut vill
processa med-namnsedel, såsom det inträffade
eldigt lörra Trycklrihetslörordningen.
B. Jag tror mig kunna löreslå Er et
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
