Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
atl Ni borde hos Red. söka inträde, för att
få afskrifva eller afskrifva låta samma
artikel. Ty om än, med ert begrep om
Tryckfriheten och dess rätt öfver offentliga
myndigheter, det skulle kunna vara er mening,
att en Tidningsskrifvare är ett slags sådan
myndighet; kunde Ni likväl svårligen
fordra, att Redactionen skulle antaga denna
mening; och Ni borde således befara, att
Red. skulle anse sig hvarken skyldig eller
berättigad att utlemna er artikel till någon
annan än Er sjelf; livarlöre Ni också, för
att möjligen kunna återbekomma den, hade
bordt bereda Er en utväg att legitimera Er
i egenskap af artikelns ägare.
Hvilken afsigt Ni än må hafva haft
med allmänhetens underrättande om denna
artikels erbjudande åt Redactionen; så bör
Ni af det tysta vitsord, Red. lemnat åt er
upgilt, icke låta förleda Er att alltid och
allestädes vänta samma framgång, då det
tvertom lika läti kan hända Er, att man
fordrar bevis för edra upgifter, betraktade
såsom offentliga beskyllningar, eller ock
förklarar Er för Jjugare, kanske smädare.
Ehuru tillgängliga och genomskinliga Ni
må anse Tidningsredactioner, lika med de
offentliga myndigheter, hvartill Ni räknar
dem; bör Ni dock åtminstone kunna
begripa, ’att ej ens hos någon af dessa
senare finnes en sådan genomskinlighet, som
skulle tillåta anonyma sökande att inlemna
hvad handlingar som helst, för att göras
offentliga. Upfinn derföre, om Ni
behagar, andra utvägar, då Ni en annan gång
vill, inför allmänheten eller annorlunda,
gå till rätta med en ’Tidnings-redaction i
dylik fråga. Det första nödvändiga är ett
recepisse, hvarmed Ni styrker, att artikeln
verkligen inkommit och att det är Ni, som
inlemnat den. Huru sådant skall • tilJgå ,
utan att gifva Er tillkänna för Redactionen,
ma er egen skarpsinnighet utreda. Gör,
med ett ord,huruNi behagar, endast
blolt-ställ Er icke i er menlöslut för den
nyssnämnda olägenheten att lietä ljugare eller
smädare. Begrip, alt hvarken det stora O
eller något slags anonymitet, i sådant fall,
berättigar till ansvarsfrihet, och att
ansvaret drabbar, om icke just Er, dock
åtminstone den Tidningsskrifvare, som åt Er
uplåter sitt blad.
Till dessa välmenta råd skulle kunna
läggas andra ej mindre brukbara. Se här
ett: En viss munterhet och vilja att vara
qvick äro ej allt. Utan någon spänning af
eftertankan tar man sig stundom slätt ut
inför allmänheten. Tvertom kan man, när
man helt och hållet försmår bruket af
denna förmåga, någon gång blottställa sig för
verklig ledsamhet. Om någon t. ex.
yttrade sig i allmänna ordalag, (såsom Courieren
gjort), öfver det omöjliga, öfvermenskliga
företaget att förfäkta orimligheter, ock
sade, huru det skall gå med den, som häri
inlåter sig, derest lian, i stället att äga
den mest upöfvade skarpsinnighet, tvertom
är en stympare, lättsinnig, kortsynt,
oförmögen af all sammanbindning och all
verklig granskning; livad skulle Ni väl säga om
den, som, i svar härpå, lät, utan att
märka det, undfalla sig det bekanta uttrycket
i Komedien: voilci quelqu’un, qui me
con-nail? Och om det undfölle honom i skrift,
om det undfölle honom i tryck? Och om
han icke ens nyttjade den försigtigheten att
skrifva och trycka det på fransyska, elmru.
mycket han älskade detta språk, ehuru
gerna han nyttjade det, äfven att förklara
hvad han skrifver på modersmålet ? Oin
han uprepade på rena svenskan dessa titlar,
hvilka han ville finna lämpliga på sig,
besvärade sig öfver dem och gjorde sig
ädelmodig med löfte, all de aldrig skulle mota
någon reciprocitet d hans sida? Om han
kallade dem vapen, ololliga lor honom att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
