Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35o
I närmaste slägtskäp med detta
tänkesätt står den stupiditet, hvarmed man
hänger rid vissa gatnla satser eller, som de
kallas, allmänt erkända sanningar. Då man
skall undersöka någon fråga, gar man
alltid ut från en gifven sats, hvilken antages
för orubblig, och sedan bygger man pådftU
och raisonnerar lärdt och djupsinnigt, icke
besinnande, att det möjligen kan vara just
den satsen, som hade tålt det närmaste
skärskådandet. Man kan härvid ej afhålla
sig från att i korthet berätta anecdoten om
Kon. Carl den Andre i England och hans
Vetenskaps-Akademi. Konungen, som var
fallen för skämt, föreläde Akademien den
frågan: hur kommer det till, att om jag
väger ett quantum vatten ocli sedan
släpper en lax däri, så väger vattnet och laxen
ieke mer än vattnet ensamt? Akademien,
som bestod af grundlärda män, begynte
raisonnera, calculera, disputera och votera,
o.ch tillvägabragte sålunda ett underdånigt
utlåtande, som redan var skrifvet på velin
och färdigt att afgifvas, då någon föll på
den jacobinska idéen alt säga: men, Mine
Ilerrar, vi borde dock kanske se efter, om
det verkligen förhåller sig så riktigt med
den där laxen. Kärlet, med vattnet uti,
sattes på en vag och vågen stod jemnt —
laxen släpptes däri, och se! kärlet drog i
ögonblicket åt backen. Skada imedlerfid, att
utlåtandet icke lick afgå; ty Akademiens
grundpelare sjelfve tillstodo, att de aldrig
så calculerat, aldrig så ansträngt sitt lär—
domslörråd och — aldrig varit så öfverlygade.
Detta är i korthet historien om de
flesta undersökningar, där mau stadnar vid
en viss trosartikel, hisnar för djupet, ifall
alit, äfven sjelfva grundvalarne, skall
undersökas, och beder sitt ave Maria vid
re-liquierna af fordnu tiders vishet, hvilken
kän hafva varit aktningsvärd då hon lefde,
men livars multna ben, likasom alla an-
dra, ej göra många underverk. Frågor
finnas, Jivilka väl handla om så verldsliga ting,
att det tyckes som de borde kunna lösas,
men på hvilka den flinthårdaste calcul
ändock icke biter. Man förvånas, arbetar,
så att svetten dryper af pannan, och får
slutligen formler, som på det nogaste följa
af premisserna ___ och ändock slå de icke
in ined verkligheten. Man förtviflar och
begriper icke, hur det är möjligt. Man
tänker ej på, att en lax möjligtvis kan vara
öfverlioppad, och raisonnementet, såsom
lliaden, påbegynt midt uti ämnet.
Vi hafva ett product-placat. Detta är
Svenska handelns palladium och måste
brii>-ga honom till all möjlig höjd och fasthet.
På denna ovedersägliga sanning vilja vi
tills vidare ingalunda tviila. Men huru
kommer det till, att den af ett sådant
palladium skyddade handeln ändock icke vill
blifva någon lingulaf? Att våra skepp ruttna?
att de icke äro fler än då product-placatet
utfärdades? att våra köpmän dagligen
kulby tera ? att vi aldrig ägt några köpmän i
stort? att kursen försämras? att utländska
varor blifva allt dyrare och dyrare ? att
de inhemska falla i pris ? _ En krisis kan
det icke vara; ty en krisis af hundrade år
är en något tår lång krisis. Än
ytterligare: hur kommer det till, att den enda epok
i sednare tider, då vi verkligen haft en
skugga af handel och då både våra egna
producter betalt sig och de utländska
kunnat lås för menskligt pris, just inträffat
med en suspension af productplacatet?
Dessa frågor måste plåga hvarje
medborgare, som vet något och bekyärrar sig
något om vår Statshushållning. Ingen ting
är således naturligare, än att man fattar i
tillfället att tänka och meddela sina tankar
derom, då fråga på officiel vag blifvit väckt
om just samma product-placats bestånd el-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
