Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
såi
ler uphäfvande, i afseende på Ivå fcf de
mägligaste kopmans-wa tioner på jorden.
Först påtvinga sig oss några
reflexioner ölver den här vedertagna olika
procedure vid ekonomiska frågors afgörande. Ve—
derbörandes hörande är en tern», som
dagligen förekommer; men hvars betydelse man
kanske ändoöfc icke be-hörigen öfvervägat.
Vårt felaktiga, af privilegier och
skråväsende ölVerväxla representations-system
liar föranledt den våra Konungar, tilldelta,
i andra constitutionella stater okända,
magten att stifta ekonomiska lagar. En
dunkel känsla af nödvändigheten att inhemta
folkets tankar äfven i ekonomiska frågor
liar då föranledt det så så kallade
veder-börandes hörande; ty en regering känner
(ora hon ock icke vill tillstå det för sig
sjelf, om hon ock anser folket för aldrig
så omyndigt) att dess styrka ligger i
folkets ’samtycke till de författningar, som
vidtagas , och i dess öfverlygelse om deras
nödvändighet. Friheten i discuterandet af
grunderna för regeringens steg är
elementet för all annan frihet; och regeringen
måste finna sin styrka deri, så vida hon icke
föresatt sig att gå sin väg, under det
allmänna tänkesättet går sin eller ock
alldeles tiger. Bokstafven afvärjer oförrätter d.
v. s. gör det negativa goda; men endast
anden kan verka det positiva.
Derföre hafva våra regeringar, äfven
de mest despotiska, valt att höra
allmänna tänkesättet, då fråga varit om
allmänna steg. Men d<s;a frågor hafva gått
officiel väg; man har varit vederbörande, allt
elter stånd och yrke. Att göra hvarje
tänkande medborgare dertill, såsom sakens’
natur tyckes fordra, det har man ej velat.
Med ett ord, man har icke älskat
publiciteten; och detta till största delen
derföre, att vederbörande sjelfva ej älskat den.
Orsaken härtill skola vi straxt få se, då
fnagn blir om sälfet att bestämma
vederbörande. Detta åter leder till en annati
betFaktelse, hvad som nemligen är privi-
legii-fråga.
I England, Frankrike &c. äro alla
frågor , som inför"national-representationeÄ
af handlas, privilegii-frågor, efter vårt
begrep derom:1 d. v. s. alla Ståndens biftilt
fordras, fönatt få något förslag
genom-dritvet. Meft då deras Kamrar, eller hval
vi kalla Stånd, endast äro två, och dessft
icke äro sönderdelade efter olika interessen
eller rättigheter; så hat* det också icke
fallit dem in -att anse en fråga, sotn angår
hela nationen, kunna a‘fgöras utan hela
nationens bifall. Hos oss deremot är,
såsom förr blifvit visadt, nationen
sönderbruten i skrån, hvilka särskildt
representeras. Våra kamrar äro för många ocll af
för mycket olika interessen sammansatta,
för att kunna någonsin fullkomligt förenas
i tänkesätt. För att någonsin få en fråga
algjord och icke stadna vid ett Polskt veto
har man således varit tvungen att stadga,
det pluralitet kamrarne emellan skulle gälla.
Men den gäller endast då frågan kan lika
angå hela staten; den gäller icke, då någon af
de privilegierade bestånds-delarne är mera
interesserad deri an de andra. Delta voro
väl en omöjlighet, om Statens och natio~
nens fördel vore föremål för en opartisk
undersökning; och derföre har inan vant
sig att, då det förstenande ordet
privUegii-fråga är ullaladt, icke vidare fråga eller
redogöra , hvad som är rätt eller rtyttigt i
sakens natur, blott diseulera, om frågan
verkligen är privilegii-fråga eller icke.
Be-finnes hon vara det, så stadnar all
öfver-läggning om billighet, rätt och opinion.
Söker man den naturliga grunden till
privilegii-frågor, d. v. s. sådana deri
någon har rätt till veto och öfver hvilka
nationens pluralitet ej äger mogt, så kommer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
