Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
såsom den osäkraste, delen af en varas
förädling; och man kan således aldrig falla
på denna industri, så länge det
nödvändigare och säkrare forstå frambringandet
icke stigit till den högsta möjliga punkt
eller sysselsätter så mycken kraft, som
derpå kan användas.
Om derföre främlingen vinner
frakt-fortjenslen, så förlorar jag väl just denna
fcrtjenst; men jag kan vinna annat, som
är långt mera värdt, d. v. s. mer i det
hela. Äger jag deremot så stort öfverflöd
af krafter, att jag utan skada kan -söka
äfven fraktförtjensten; så kan också ioke
främlingen tälla med mig i frakten. Ty
om han det kan, så är det derföre, att mitt
arbete på ett annat håll är mera värdt.
Är det en hel nation, hvars interesse
är i fråga, så gälla dessa sanningar om
det hela; men man nekar icke derföre, att
ju den delen af nationen, som sysselsätter
sig med frakten, kan deraf enskildt vinna,
häldst då frakten just derigenom kan
sättas till hvad pris som man behagar. Om
ock nationens stora köpmän afsade sig allt
så kalladt privilegium och tillerkände
hvar-je medborgare sainma rättigheter, som sig
sjelfva; så hade de dock i sjelfva verket
icke bortgifvit sitt monopolium, så länge
en navigations-act funnes. Producenten kan
icke utan förlust föra sina producter till
utländingen eller köpa hans hos honom;
denne måste äga att köpa och sälja hos
producenten, om monopolium verkligen
skall vara uphäfvet.
Två alternativer finnas, då man vill
bringa en nation till öfvervigt i handel;
antingen att öka productionen eller minska
consumtionen. Har man rätt förstått
sättet för det förra, då man velat
åstadkomma det genom eller bredvid det sednare?
Ån om dessa båda saker vore oförenliga?
Så tyckes det verkligen. Endast det folk,
som ökar sin cöhsnmtion, d. v. s. som
fördubblar sina njutningar och lifvets behag,
kan bringas till idoghet. Vilden ‘behöfver
litet och njuter litet. Derföre är idoghet
honom okänd och han frambringar icko
saker, om hvars värde han icke har
begrepp. Dét råder på liera orter, äfven hös’
oss, den grundsats i hushållningen, att man
skall sälja det goda man får af jorden* och
äta agnarna1. Detta är den smutsigt giriges
hushållsprincip, som skall, om den blclve
allmän, sänka nationen till en nästan
djurisk låghet. Ty värr tvinga de så kallad»
statsbehofven och beskattnings-systemenia
ofta till denna princips antagande. Ve oss,
om vi an loge den af öfverlygelse om dess
riktighet.
Imedlerlid lyder en af de grundsatser,
man anförer, då man, med föregifvet
af-seende på folkets väl, försvarar
navigalions-aeter: att främlingars rättighet till alla ut-,
ländska varors införande lättar
lurendräge-rier och ökar den landsfördäriliga luxen.
För att vederläga detta, borde man ingå i
en närmare undersökning om hvad lux vill
säga, än rummet här tillåter. Det. må vara
nog med följande frågor: är det så
för-därlligt, alt man brukar en utländsk
k|äd-ning, otn man kan betala henne? och att
man lättare kan betala henne, då man har
en lättad afsättning på egna producter, är
icke det bevisadt? Och att afsättningen är
lättad då utländingen köper, är icke det
synonymt? och att utländingen icke köper,
då han icke får sälja, ar icke det bevisadt
af de nyaste liders exempel ? (Londons
skepps-redare hafva ju sagt, att England ej
bör lätta införseln af nordiska varor,
emedan nordboen icke köper Engelska varor).
Änuu en fråga: är det fördärlligare att
supa sig full af arrak än af linkel? (Ty
vanan att supa beror icke på lättheten att $
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
