Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utländska likörer, och botas icke genom
förbudet mot dem).
Säker kan man dessutom vara, att
äfven med en lättad tillförsel af utländska
varor, dessa icke köpas i större mängd, än
som kan betalas. Det är så ofta bevisadt,
och behöfver ej vidare bevisas, att
uilän-dingen icke tillåter ett kredit-system att
blifva för gammalt eller drifvas för långt.
Om således man kunde påfinna ett ännu
lättare lillförselsätt, än att låta främlingar
importera; så skulle äfven detta ingenting
bidraga till alt göra införseln i det hela
större än utförseln. Att det, 6om vana
eller behof påkallar, alltid förskaffas,
oaktadi de strängaste förbud, det har
erfarenheten bevisat. Huru mycket säkrare är det
då icke, att endast en försvårad införsel,
ett stegradt pris, icke skola afhålla från
det utländskas brukande. Den enda
bommen deremot är omöjligheten att betala ;
och ont denna omöjlighet minskas, genom
lättad afsättning, sä blifver den ökade
införseln icke national-förlust, utan tvärtom
vinst, i så måtto, att nationen får ökade
njutningar, en behagligare känsla af lifvet
_ och detta är kanske den riktigaste
välmågan. Liderlighet, lättja och laster
komma ai eländet, men aldrig af välmågan. Det
ar endast slafvar, som med trång Iiållas
till dygd. Ett folk deremot, som man ej
vill påtvinga välstånd, utan genom visa
inrättningar sätta i stånd att sjelf bringa
sig dffrtilly måste få fritt utvickla sina
krafter och utan förmyndare välja det goda.
Människan är Kvarken så elak eller så du in,
som man tror, aldra minst i frågan oru sin
egen fördel.
Frågar jag en försvarare af
naviga-tions-acter, hvad det är för en del af vår
rikedom, som udåndingen tillskansar sig
genom handeln roed våra producter och
våra behof (ty dessa båda saker måste all-
tid stå bredvid hvarandra); så får jag
slutligen det svar, att penningarna gå ur
landet, till att betala ullandingens fraktvinst.
Men deremot går lika mycket eller mer
arbetskraft ur landet, genom en hel
folkmängds användande till handelsflottans
besättning. Dess aflöningar och redarnes vinst
(som sällan går till räntan på skeppets
in-köpssurmna) utgöra således den
nationalvinst, man söker. Men detta är just rätta
sättet att skicka penningar ur landet; ty
om vågen skulle stå jemnt mellan denna
så kallade national-vinst och hvad
nationen förlorar i arbetskrafter, genom
sjömännens bortovaro; så skulle desse föra med
sig hem sina hyror oafkottade, och
reparationer, skeppsbrott, bodmerier, haverier,
utländska assecurancer o. s. v. aldrig,
finnas. Den rikedom, som samjas genom
lyckliga resor och så kallade goda couper,
kan mot väg» dessa sistnämnde afdrag; meir
förlusten af hvad sjöfolket förtär i
främmande länder ersätta de icke. Och
dessutom, hvem betalar vinsten (köpmannens)
af couperna? Oftast just den nation,, sota
derigenom skulle vinna rikedom. Ty oia
främlingen skulte betala den* så vore. det
möjligt endast på två sätt: först genom
varors inköp för lågt pris liémrna oeh
försäljning, till högt pris utomlands. Men om
främlingen har last att betala ovanligt
mycket för en vara ,.så betalar han ovanligt
mycket, äfven då han sjelf heratar henne, ochi
den ovanliga Yinslen tjllfölle då
producenten, hvilken, så länge navigations- akter
existera, aldrig gör conper på handeln,
utan måste jemnt nöja sig med ett ganska
måttligt pris.
Det andra sättet att vinna genom
cou-per oeh conjtmeturer , det sättet nemligen.
som skulle göra möjligt för köpmannen att
vinna af ulländingru, utan förlust å den
inhemska producentens sida, vore att kö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
