Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3g5
således, på långt när, icke innefattar något
förnekande af Guds Ord.
Skulle då den satsen vara förgriplig,
att Apostlarne ej kände Frälsaren, såsom
han bör kännas, och den Helige Ande ej
kunde oruedelbarligen lära dem det? ________
eller den, att vi kunna emottaga
sanningen ur Ordet i högre mått än Apostlarne,
50m omöjligen kunde upnå vår
förstånds-odling? — Dessa frågor torde vara föga
nödigt alt besvara. Alt tvista om den
gudomliga ingifvelsen i Aposllarnes skrifter
är ej tryckfrihetsbrott. Att om deras
personliga förmögenheter eller måttet af deras
bildning göra sig de begrepp, man
behagar, det är någon ting, som med de i
Tryckfrihets-förordningen förbudna företag
ej synes hafva någon gemenskap.
Chri-stendomens höga värde och sanna
gudomlighet torde för öfrigt bestå deri, alt den
är sjelfva källan till den högsta bildning,
dess vishet så adel och rik, att den
följer njenniskan genom alla bildnings-grader,
och upläckér sig för henne allt mera, ju
längre i ljus och förädling menniskan
hunnit. Det är således, efter vårt begrepp,
ej allenast icke brottsligt att säga, utan
fast heldre alldeles sannt (vi skilja alltid
noga dessa begge saker) att vi på vår tid
kunna, och böra kunna, emottaga
sanningen ur det gudomliga Ordet i högre mått
än Apostlarne kunde på sin tid och med
den förstånds-odling, sorti för dem var möj^
lig. _ Man förekäsle oss icke, att delta
strider mot begreppet om den inspiration,
som vi ej velat bestrida Apostlarne. Huru
den gudomliga inspirationen verkar hos
menniskan, torde vara ett ämne ulöfver vår
forskning. Iinedlertid linnes ingen ting, som
förbinder oss ätt tro, det ert inspirerad
be-hÖfyer sjelf fatta de sanningar, som
honom anbefalles att framsäga eller upskrifva.
An mindre är det nödigt eller på‘ något
sätt af de inspirerades historia bekräftadt,
nit något högre mått af qvarblifvartde
kunskap dem tilldelas. Man kan då
föreställa sig och utan brott mot yttranderätten
påslå, att om än Jesu Apostlar någon gång
varit inspirerade, de dock icke derföre
varit nog odlade och uplyste, att kunna så
förstå sin Mästares gudomliga läror, som
de nu kunna förstås af vår tids mest
bildade tänkare, än mindre så, som de
framdeles komma alt af .ett ännu mera uplyst
slägte förstås.
Bihangsförfattaren har val icke beslämdt
nekat delta. Han har endast låtit förstå,
alt lian icke älskar eller tror på ”en slags
”föregifven upnådd högre insigt i Ordets
”mening, än Apostlarne på sin lid
möjli-”gen kunde emottaga” (sid. 12). Men
deremot är han oböjlig i den punkten, att
en annan lära omöjligen kan vara sann och
enlig med Guds Ord, än den, som finnes
i Lutherska Kyrkans bekännelse-böcker. Vi
hafva redan anmärkt hans slutkonst på 1 i:t«
.sidan , när han frågar, huru vidt dessa
böckers bruk och aiictoritet må sträcka sig,
och kommer till det svaret, att om deras
innehåll är enligt med Giids Ord, deras
läroéatser då ej kunna vederläggas, utan
alt vederläggningen skall komma i sftrid med
Guds Ord. Lika grundligt fortfar han på
samma och följande sida, att ehuru - bibeln
är den boken, hrarutnr alla secter hämta,
följer dock ej deraf, att ”hvar och en af (Jem,
”som, under njer eller mindre iöhljvndning
”af bigrunder, alltid åberopa sig på Guds
”Ord, såsom det hufvudfäste, hvar^å dess
”meningar ytterst hvila, kan anses vara af
■”den rena evangeliska Järan.” Det
undfaller honom alldeles, att1 detta argument
jäst är hans nfolständafés’ och gäller lika
mot alla möjliga sekter och alla fros-läror,
som af mennisKor äro upgjorde «fter Guds
Ord, och att just lrärof med ovédersäglig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
