Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ler den evangeliska lärans ’alla trosartiklar
__ (och nernligen förut blifvit antaget, att
dessa måste finnas i systemet), så antagas
vissa läror för rent bibliska. Af
granskarens yttrande deremot, att Guds Ord
innehåller den rena evangeliska lärans alla
trosartiklar, följer ingalunda, att det
innehåller något systems trosartiklar, utan blott,
att det innehåller dem, 6om är verklig
evangelisk lära och böra finnas i syslemerna.
Vi återkomma slutligen för ett ögon
-blick till den rätta hufvudfrågan, Consistorii
behörighet att döma i tryckfrihetsmål ______
och vi skola göra två små anmärkningar.
Bih. förf. vill bevisa, all laglig
åklagare icke saknats — ty, säger han, Justitiæ
Kantzlers-Embetets skrifvelse uplästes lju^—
deligen för Herr T. i Consistorium. Men
Justitiæ KanUjerns skrifvelse innehöll blott,
att Hr. T:s skrifter öfyerlemnades till
Consistorium, på det Consistorium måtte kunna,
i anledning deraf, vidtaga de åtgärder, som
med lag och kyrko-ordning instämde. Detta
är då, enligt Bih, förf. mening, en
åklagares påstående? Härmed vill han bevisa, att
Justitiæ-Kantalern för denna gång, mot all
ordning och laglighet, gjort sig till
sakförare inför ett Consistorium?
Han påstår, att Herr T. blifvit varnad
inför Consistorium två gånger — och det
må vara sannt. Men detta skall hafva skett
år 1782. Det nänmes icke, för livad orsak
varningen gafs; men säkert värdet för
något helt annat, Un det som i Consistorii
domslut år 1818 ludes Hr. T. till last. Hade
han från 1782 till 1818 förhållit sig så,
att han inga varningar behöll; då tyckes
det, som borde de äldre förseelserna vara
glömda, och de gautla varningarna ej
heller kunna åberopas — om det .ock skulle
^ ske, såsom Bih. förf. uttrycker sig, ”på
lättläste sätt” (det lättaste sätt är yisst, att
det alldeles icke sker — pch det har också
icke skett) och med ”undvikande af allt
öf-”verflödigt sårande”. Man kan iraedlertid
icke recommendera detia 6ätt, att i ett
utslag förbigå skälen mot den brottslige,
endast för att icke öfverflödigt såra honom,
då han likväl fälles till sjelfva strafiet, som
kanske är det mest sårande. Det skulle
kunna sägas, att om sådant är rätt inför
ett Consistorium; så vittnar det just icke,
att den allmänna rättegångs-ordningen
gäller i Consislorierna.
Härmed må redovisningen för deu
granskning, vi infört, vara slutad. Vi tvifia
ej, att vår motståndare har anhängare, och
inbilla oss icke, att de låta pfvertyga sig.
För våra öfriga läsare torde vi redan hafva
varit alltför vidlyftige; och kanhända
af-skräcka vi dem helt och hållet genom vårt
yttrade upsåt att ännu en gång återkomma
till samma ämne. Det oaktadt kunna vi ej
afstå från denna vigtiga strid, utan att
hafva, så vidt af oss beror, fprt den till ett
lyckligt slut. Vi skulle vara liknöjda för
sanningen, om vi ej önskade främst bland
allt, att allmänna tänkesättet måtte hylla
det aldraheligaste i tankefrihetens tempel.
Förspillom friheten att tänka öfver vår tro
«— hvad frihet skola vi val sedan behålla?
Utrustom vidskepelse och menniskofunder
att inkräkta anseende af uppenbarad
reli-gion — och förundrom oss ej, om vi $
se dem återtaga , livad våra fäder för
tre århundraden tillhaka, i mörkrets tid,
ägde nog ljus att frånrycka dem.
UTLÄNDSKA NYHETER.
England. Parlamentets vanliga debatter och
folkets upmärksamliet hafva blifvit afbrutnagenom
en alldeles oförmodad händelse, Drottningens
ankomst till London. Såsom redan är bcräLtadt,
hadc Prougtiam rest till St. Omer, för att möta
H. M. Dit hadc äfven kommit en commissionär
från tylinistéren, Lord Hutchinson, som hade sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
