- Project Runeberg -  Stockholms Courier / N:o 1-104 1820 /
422

(1820-1822)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

^påslående, att hon, som handlat i god tro,
>’éj borde stadna i lidande, hämtar styrka
J’af billigheten *); dock som till [-bevaran-},de-] {+bevaran-
},de+} af tredje mans rätt lagen ej incdgifver
»’att Inteckning, ehvad den eljest i laglig
»’ordning tillkommit, ma gälla uti annan
”egendom, än den, livaröfver Gäldenären
”råder **) den tid inteckning medgifves
”och beviljas, som den handling,
hvarige-”nom vederbörande Domstol beviljar
inteckning, ej kan efter mitt omdöme anses
innefatta det Domslut, som leder till
ovillkorlig verkställighet i alseende på galdens
”betalning utur den intecknade
egendo-”men ***), utan egentligen innebär ett
offentligt bevis om inteckningens tillvarelse,
”hvilket icke må lägga hinder i vägen för
”laglig pröfning om de frågor, de der
kun-”na upstå angående verkan och följderne

Billigliclcn är aldrig någon styrka för ett
lagligt anspråk. Ingen äger klaga öfver lidande,
om han hos Domstolar ieko får, hvad hlotta

billigheten tillerkänner honom.

Ilvem annan än Fru Rj-scnadler rådde d3
Öfver Slafssiids egendom, nar inteckningen St
hustru Hagström medgafs och beviljades? I fall,
såsom vi redan tro oss hafva bevisat,
äganderätten dä ännu alldeles icke öfvergått till Fru
ltosenadlers affvingar; vrar det väl någon
annan än hon sjclf, som rSdde öfver egendomen?
EJ ler var den ulan ägare?

***) Men om inteckning icke leder till
denna ovilkorliga verkställighet; följer väl
deraf, att dcu leder till ifigen verkställighet,
och till ingen t.iug? Visserligen fordras det
mer, äu blotta inteckningen, till ovilkorlig
ntsokning. Det fordras pröfning först ocli
främst af skuldens verklighet, o’ch dessutom
af öfrige iiitockiiings-iignrcs möjligtvis
skeende anspråk på bättre rätt och någon gång till
och ined af andra fordriugar, som kunna stå
framför all iiiteokninsrätt, Men allt delta
hindrar icke, att verklig intecknings-rätt
leder till alla de loljder, som lagen utstakat —
inteckningen m3 då kallas domslut, eller i eke.

”af samma inteckning -{-)■; alltså och <15
”Presidentskan Rosenadters arfvingar icke
”eller kunna sägas hafva igenom
uturaktlå-”tenhet af något i lag dem föreskrifvit
”åliggande -j-j-) förverkat denråft, hvarvid
”de igenom föreningen af 1780 och
Kodningens Dom den a4 Augusti 1784
vanit tryggade, men hustru Hagström fast—
”mer kan sägas hafva varit i tillfälle att
”sig förese f-j-f) om hon icke haft så all—

-j ) All möjlig rätt att jnröfva minskar ju
higen rätt i sjelfva saken. Pröfvc nian då
verkan och följderna efter alla möjliga rcglor —
endast man ej till intet gör dem genom
blotta ombytet af benämningar på hvad som
måste vara och förblifva detsamma, antingen det
heter domslut, handling, hvarigenom
inteckning beviljas, offentligt bevis om
intocknin-ningens tillvarelse, eller helt enkelt inteckning.

-j-f) Icke nSgöt i lag föreskrifvet åliggande
haf-va dc uraktlåtit, ocli ingen rätt hafva do
förverkat. Dc hafva blott uraktlåtit alt
någonsin förskaffa sig den rätt, hvarom fråg»
är, och af hvilken de aldrig kommit i
besittning genom föreningen och Konungens dom
allena. Lagen föreskrifver icke, att inan skall
låta intccknn sitt skuldebrcf, Den säger blod,
hurn sådant fdr ske, i fall man viti
förvärf-va sig den rätt, snm inteckning mcdförcr.
Den, som underlåter att så förfina,
förverkar ej någon inteckning — han hör väl dl
njuta don till godo.?

Iluru detta kan sägas, begripa vi icke,
om ej på samma sätt som, enligt ordspråket,
all ting låter 6ig sägas. Också näinner cj
Herr Justithe-Råqlet, på hvad grund det
voro, som liustrn Hagström skulle kunna sägas
hafva varit i tillfälle att sig förese. Och
huru skall man tänka sig detta förescciide?
Skulle hustru Hagström gissa, att Fru
Roscnad-lers aftal med dess man och arfvingar
existerade? Geh i fall bon gissade det; huru
skulle hon få visshet? Om bon efterfrågade
och ej fick oplysning; skulle hon väl
genomsöka Fm Presidentskans eller dess arfvingan
gömmor? EUerskulle( hon gissa, äfven alt J»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 15 17:26:21 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stmcourier/1820/0422.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free