- Project Runeberg -  Stockholms Courier / N:o 1-104 1820 /
479

(1820-1822)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

N:o 6o

l820.

Thorsdagen den 27 Julii.

Sine ira, studio et metu.

NÄRINGSFRIHET.

(Forts, fr, N:o 59.)

T

Skräm. Inom trånga områden innéhöllo
städerna betydande antal af menniskor.
Landt-mannen fann der säker alsättning på sina
produkter och säker tillgång på sina
förnödenheter. Han fann dem Jör bättre köp
och af större godhet.

Frih. Huru skola då städerna frukta
något af landtmännens medtäflan ?. \

Skräm. På detta säll hafva de
menigheter blilvit danade, som i städerna idka
handel och slöjder.

Frih. Ja, på detla sätt — icke genom

skråordningar.

Skräm. Man skulle vara blind, om man
ej insåge, att det är arbetsfördelningen och
den genom lagarne bevarade skillnaden
i-mellan landtmanna- och
sladsmanna-närin-game samt imellan stadsmanna-näringens
särskilda slag, som vi äro skyldige
slöjdernas och handels-veltenskapens fullkomlighet.

Frih. Nyss var det erfarenheten, som
ledsagat industrien på denna bana, innan
sjelfva Statsmännen ännu funnit behofvet
déraf. Nu fordras det lagar att bevara den
af sig sjélf upkomna fördelningen?

SkrcLm. Slöjderne hafva behof af
hvar-annan. Föreställ Er tillverkningen af en
vagn, den vagnmakaren skulle skjutsa till

smeden, smeden till sadelmakaren,
sadel-makaren till målaren, denne till
gelbgjuta-ren o. s. v., hvilka alla skulle bo, skilde ifrån
hvarannan i särskilda byar eller socknar.

Frih. Och just derföre hafva alla dessa,
utan skråordning, funnit nödigt att flytta
tillsamman. Skråordningen befaller dem det
visserligen icke, och hindrar pj, att en stad
kunde hafva inånga vagnmakare, ochingen
smed, en annan tvertom. Jag skulle tro,
att detta bevisar skråordningens onödighet.

Skräm . Således nu, måste man
antaga, att städer äro nödvändige —

Frih. Och som de äro nödvändige; så
behöfver man ej frukta, att de icke skola
alltid bibcdiålla sig genouv sin blotta nöd-’
vändighet, utan skråtvång.

Skräm. Stadsmanna-näringéns
åtskilliga slag få ej förblandas, om eljest med
arbetsförmågan så skall hushållas, att deraf
må påräknas den högsta möjliga elFoct för
tillverkningarnes mängd och godhet.

Frih. Ja, hushållas! Se
Commerce-Cöllegii utlåtande’ pet är icke i
skråverk-släderne, som frimåndagar brukas!

Skräm. Detta, säger jag, har gifvit
anledning till näringsidkarncs fördelning i
vissa skrän och societeter.

Frih. Jag lör min del har genom hela
er tankegång frågat mig efter en sådan
anledning, och funnit tvertom, att allt, hvad
Ni anfört, gör sig sjelft utan skrån, ocli så-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 15 17:26:21 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stmcourier/1820/0479.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free