Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vit späkte- och lärt sig känna värdet af
stillhet, verksamhet och undergif Venhet. Då
den nyss ankomne brottslingen, som skulle
kunna ha fy a lust för upstudsighet och lättja,
ser sig omgifven af stilla, arbetssamma
människor, till hvem skall han vända sig,
för att få en kamrat i sitt tilltänkta ofog?
Då fullkomlig tystnad är strängt anbefalld,
med hvem skall han kunna öfverlägga? Då
han ser den flitige och ordentlige kunna
förskaffa sig större beqvämligheter, skall
lian då icke känna ett begär att likna
honom? Nej, man måste sky besväret att
tänka, man måste vara alldeles utan all
kännedom af människonaturen, män ntåsle
förakta att underrätta sig om hvad
erfarenheten redan visat, om man förhärdar sig
i den tron, att systemet ar ett
hjärnspöke, och alt ett fängelse icke kan hallas
i ordning utan obarmhärtighet. Upstudsighet
och oordning äro i de om t al ta fängelserna
en sällsynthet, ehuru man aldrig hörer en
ed eller ett häftigt ord af en vaktdräng.
Tången vet, att försöket till en oordning
straffas med oböjlig stränghet, fastän utan
grymhet; lian vet, att det så högt
fruktade ensamma rummet väntar honom; han
vet, att de öfrige fangarne, son» äro af
en stillare natur eller redan vänt sig
lydnad och flit, taga parti emot honom , då
deras egen fördel fordrar, att oordning
icke sker.
Efter detta afsteg skulle vi återkomma
till jemnförelsen mellan de Svenska
arbetshusen och de nu beskrifna fängelserna ined
arbete. Man behöfver icke vid lyftigt
utvick-la denna jemfÖrelse; man behöf ver ej mer
an hålla författningen om arbetshusen
bredvid denna beskrifning; och de väsendtliga
skilnaderna skola genast visa sig.
Men här återstår ännu en vigtig
betraktelse: huru skall handhafvandet af en
dylik författning vid fängejs.ernä controlle-
ras? Huru skall mau försäkra sig, att fån-,
garne blifva så väl födda och klädda? alt
de icke blifva misshandlade? alt de få sitt
arbete betalt? att de aldrig tå starka
drycker? Q,JOs. y. Ränningen till 6ägande: i
Sverige ser det mörkt ut. Men låtom oss
betrakta, huru det tillgår i England och
Amerika. Hvem har där opsigten Öfver
fängelserna? Embetsmän. — Men så är det ju
äfven här? — Ja; dock företer sig här en
annan fråga: livad vill en Engelsk
embels-raan säga ?
Af regeringen tillsatta, för lön på stat
tjenande civil embetsmän finnas icke så
många i hela England som i en province
i Sverige, eller rättare sagdt inga. Med
em-betsman (Magistrate) menar Engelsmannen
en sådan, som af sina medborgare blilvit
utsedd att, lör en viss lid och utan annan
lön Un äran af deras förtroende, vaka
öfver allmänna ordningen. Lord Mayorer
(Öf-verståthållare), Sherifler (Landshövdingar),
Baililfer (Fogdar), AUlermen (Rådmän,
Mayo-rernas bisiltare), Coroners (ett slugs
domare i vissa mål) äro alla lugna utur
med-borgare-hopeu pä det ställe, der de halva
sin embetsbefattning. De fleste väljas iif\en
af folket sjelft, och det för en viss lid ,
vauligen ett år, måste vara bofasta inom
dislriclet, och utgöra således icke någon
särskild embetsmanna-corps. llvarje
förståndig och besutten man har varit eller kan
blifva embetsmän, och en viss klass kan
således aldrig iipkorrima, som, i egenskap
af executiva magtens innehufvare,
iörhäf-ver sig öfver den öfriga menigheten ,
föraktar allmänna rösten, bildar ett system af
förtryck eller plundring, handlverks- och
slentrian-mässigt behandlar göromålen och
vakar öfver rättvisan, utgör ett
sammanhängande band, der den ena ser genom
finger med och beékyddar den andres
mal-versationer, för att sjelf i sin tour beskyd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
