- Project Runeberg -  Stockholms Courier / N:o 1-104 1820 /
519

(1820-1822)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

N:0 .

18 20

Måndagen den 14 Augusti.

Sine ira, studio et metu.

POLITIft.

flvem som ej med liknöjdhet ser iidens
händelser och sitt slägtes väl eller ve, måste
känna ett behof att göra sig reda för både
upbofvei och syftningen af de stora
hvälf-ningar, han ser. Det vigligaste bland
föremålen för en sådan forskning är
tvifvels-utan frågan om livad man kallar folkens
mognad, såsom grund för hopp eller
förtvillan om fulländningen och beståndet af
de slatsformer, folken siräfva ati gifva sig.

Vi sågo, för någon tid sedan, ett godt
och förtienstfullt tidningsblad bekänna den
tron, att antagande af nationernas
frani-skridniug till mognad vore antagande af alla
slaters successiva omstöpning till
republiker, i en mer eller mindre allägseri
framtid; men att detta i sig sjelft vore falskt;
alt statsinrättningarne skapa tänkesätten, och
icke tvertom; att menniskan lär sig att vara
’slaf, der hon genom flera generationer
tvingas dertil}, och lär sig att vara fri, der
delta tvång upphör; att befrielsen således
måste föregå mognaden; men att, om
någon mening skall förenas med frasen ora
den mognad för friheten, som föregår dess
eröfring, det ej kan blifva" någon annan, än
att känslan af tvånget hunnit den höjd, som
oinotståndligt påkallar en förändring; att
nationerna måste kampa för befrielsen, vin-

na och återvinna den, innan de lära att
befästa sig vid densamma för alltid; att
Europas nationer nu mera nästan alla fått
vänja sig vid revolutionernas hvirfvel; att
raan ej må tro, det de, som än en gång
sLörtas ut på djupet, på nytt förlora
sansningen, som förut; att de nationer, sou*
redan försökt sig på revolutionsbanan, äro i
besittning af all den mognad, som fordras
för vinnande af politisk frihet, af allt hvad
som behöives för att lefva i ett
constilu-tionelt, till och med i ett republikanskt
samhälle; att gifva de andra föi hoppning oni
dess upnående, vore detsamma, som alt
indirect inbjuda dem i den skola, der
denna kunskap förvärfvas o. s. v.

Ett annat ej mindre godt och
förtjenst-fullt tidningsblad har häften vederläggning
på den artikel, der detta förekommer, men
icke bekymrat sig att ställa författaren till
räfst för de sjelf förvillelser, som ligga i dessa
satser, för orimligheten att neka de stora
verkningarne af nationernas framskridande
(sjellva framskridandet lärer väl icke vara
hans mening att neka, ehuru orden så låta)
for tanklösheten att icke fråga sig, huru
man skail lära att blifva fri, då man ej kan
lära att vara det, innan man blifvit det,
för oförenligheten af det yttrandet, att
nationerna nu mera ej förlora sansningen i
revolutionernas hvirfvel, ocli det, som
sedermera kommer, att man kan i ^panieus

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 15 17:26:21 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stmcourier/1820/0519.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free