Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rille lyfta 6ig ända up till honörn. (DckSa
är det mycket lättare alL spänna sida egna
vingar, utvidga sina tillgångar eller sin
kredit och lyfta sin flygt litet högre från
jorden, an alt i en bel socken, en Itel stad,
ett helt rike nedtvinga under sig så många.,
som inan tror obehörigt sträfva till samma
höjd, hvarpå man sjvlf stär.
Det är derföre, som inan nu ser denna
utväg med fördel nyttjas, under det inan
likväl allljemt skriker i de garnla
öfverllöds-förordningarnes stil, att hvar och en bör
t tarjlighet hålla srg efter sitt stånd. Man
ser neni ligen, alt detta, liksom allt annat
strelaude emot menniskonaturen, stannar
vid en from önskan, o.eh alt hvar man, t den
mån hans tillgångar niedgifva, kläder sig
och lefver väl, utan allt alseende på deras
jämmer, som tro sig vara högre än han ,
och vägrar alldeles alt erkänna höghetens
anspråk alt. utmärkas genom klädsel, mat,
vagnar och våningar.
Ur moralen kan man då så gerna
utesluta allt predikande om ståndsskillnad i
lelnadssätt. Men det gilves ett kraftigare,
ett alltid verksamt medel, alt bringa de
lägre klasserna till hof och måtta. Det är
tälgangarne, som bestämma lefnadssättet.
Dem är det, som tnan skall minska, för
att få knastret i ordning; och dit syftar i
sjelfva verket allt gnäll om yppighet och
öfverflöd hos det lägre folket. Visserligen
kunde man, med atseende på delta folkets
egen välfärd för ögonblicket, önska, att
det sökte sin sjelfstäudighet i en klok och
sparsam hushållning., derest faran vore så
stor, att de, som afundas folkets välfärd,
ägde utvägar att genom dess utblottinde
bringa det i slafveri. Men en sådan fara
har tidehvarfvet hunnit förbi; och mai kan
med trygghet fästa sig vid en annan
synpunkt, Uvarnnder folkets lefnadssätt är för
samhället vigtigt.
Att förstöra den vidskepelse, h
varigenom prakt oeh yppighet slagit folkets
sin-n n med liuktan och ined det slags
vördnad, som ligger i känslan af egen ringhet,
har uplysningen utan tvilvel redan uträttat
mycket. Men så länge det fortfar, detta
få ängnns inrotade raseri, att vilja uphöjas,
för all kunna tillegäa sig ett privilegium
på vällefnad och hetrlighet, skola de llestaä
meningar om lycka ooh fårdelar i samhället
stå i hemlig sjuifstridighet. Man skall
afundas och önska sig, livad man fördömer,
ända till dess nian ser ä ven det inbillade
värdet deraf försvinna och önskningarna
allmänt vända sig derifrån.
Till detta mål förer vällefnadens allt
mer allmänna utbredande. Ju mindre man
ser sig uphöjas i lefnadssätt öfver folket
derigenom, alt man blir förnäm och rik,
desto mindre skall man frestas att i
väl-leinad skryta med sitt stind och sin
rikedom. Om den försvunna tidens
qvarhän-gande fördomar i början upjaga ifvern att
stiga i proportion med folket; så dröjer det
dock icke länge, innan detta stigande sätter
en gräns för sig sjelft; och efterträdarna
efter dem, som’ruinerat sig dermed, skola
finna det klokare att lefva såsom
medborgare och bibehålla sig, än att lysa såsom
förtryckare och lörgås. Folkets bördor till
underhållande af den för de högre klasserna
alltjernt stigande, lefnadskostnaden skola väl
iined lertid - blifva, så vidt möjligt är,
för-tyngde. Men älven detta har en gräns;
och den skall blifva så mycket mera klar,
ju mer folket genom silt lefnadssätt hunnit
bringas till känsla af sina egna behof och
till en spänstighet, som icke tål att
tryckas utöfver en viss grad.
Och så fort man ser det vara utan
ändamål att i sill, lefnadssätt eftersträfva
annat än det nödiga och det verkligen
behagliga; skall man gpra sig en dygd af nöden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
