Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alfvårsamt aga all den vårdslöshet,
hvar-med detta språk dagligen vanställes,
nästar» i allt hvad från våra bokprässar
utkommer. Många arbeten, kan hända af
verklig förtjenst, som hos oss mycket
läsas, äro så fulla af språkfel, att blott dessa
skulle, hos hvarje annan bildad nation,
tagas lör ett fullgilligt bevis på arbetets
oduglighet. De sämsta författare i
Tyskland , England och Frankrike förstå att
felfritt skritva sitt språk.
Vi talte om ordet Is’i. Säkerligen bor
dess bemärkelse vara känd. Dess bruk åter
är någon ting, hvarvid nationen icke vill
vänja sig. Det kan ej nekas, att
conver-.sationen med titlar är hö:,st ledsam och
osmaklig; också har den blifvit förvisad
från alla bildade nationer, utom den
svenska. Säkert är den alldeles oförenlig med
den afsmak för sjelfva titelsjukan, som en
medborglig anda måste frambringa. Äfven
under feodal väldets tid halva andra iolk, i
den mån de bildat sig, funnit det odrägligt
att i hvarje ögonblick af ett samtal
påminnas om ståndsskillnadens anspråk, och lärt
sig att kalla hvarannan Ni, med
förbigående af all titel. Hos oss deremot fortfar
detta conversationens sjafveri midt undfer den
borgliga friheten, och Ni kallus aldrig
någon, som inan icke vill låfa känna* dess
ringhet och underlägsenhet. Ordet Ilerm
bar börjat vinna något mera iörtroende.
Det nyttjas ieke blott till ringare, utan
äfven ofta, i synnerhet här *• Stockholm,
till sådana, på ii vilkas öfverlägsenhet i
titel man ej finner nödigt att halva
afse-ende. Så hörer man olta en
Grosshandlare eller Brukspatron, i ,«amtal med en
Embetsman, ömsom titulera honom fférr
Professorn, Herr Expeditions-sekreteraren,
Herr Kmu,inarrddet — odi ömsom helt
inkelt Herrn*
För den, som kommer från landsorten
och är -van att njuta sin Tromanstitel till
godo, faller sig detta i böljan sensibelt.
J mc dier tid vänjer man sig snart dervid och
tager sig småningom den djcriheten att i
sin ordning sätta Herrn i stället för Herr
Grosshandlaren, Herr Brukspatronen, Herr
Fabrikören. Man gläder sig, såsom
medborgare,’ att titelsjukan på något sätt lider
afbräck, ocli att frihet i omgänget på någon
vag söker sig luft. Följer man likväl saken
ined närmare tipmärksamhet; så upläcki r
man snart, att härvid firmas vissa
conside-rationer, som ej så alldeles instämma ined
den liberalare syftningen. Man blir varse,
att den, som icke lår sin titel, dock o’iast
hemligen harmas deröfver och anser sig
blott vara ett mål för den mannens
hög-diagenhet eller näsvishet, som vårdslösar
honom. Man märker, att så snart någon
vill vara artig, tillåter lian sig uld»ig att
nämna Herrn, utan underrattar sig noga
om titeln och nyttjar den i hvarje ord. Mot
vissa höga värdigheter vågar ingen, om han
icke innehar en ännu vida högre värdighet,
att sticka lrarn med Herrn. Korleliijen:
ordet är ingalunda, hvad At är hos andra
folkslag, och liar icke lått npdrog att lösa
oss från det löjliga och • så läng» .’örgåfvcs
förlöjligade tvånget. Impertim ncer unna
vi införa i vårt omgange men
liberalitet ochi mtdborgiighet — ack! när. skola
de komma?
Yi Era fy a ait tacka vår Konung för den
lyckan, att ej mer behötva fullskrifva sidor
med titlar oel» Riddar-ordnar, för att våga
nalkas ett Embctsverk af viss uphöjniug.
Vi äro innerligt öfvertygade, att en
ildso-eatn verkan häral till titelsjukans hämmande
i längden icke skull-utebli Ivo.
Man underlåter icke att begagna äg af
denna fördel.. Men långt ifrän att fatta och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
