Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvad som skedde på vederbörlig befallning,
så var man patriot. Vågade man
motarbeta förvända principer, som grundlade
allmänt elände, så var man en narr, en
ny-lietskrämare och revolutionär. Men gaf
man medaljer och silfverskedar vid enskilda
obetydliga fall, så var man patriot. Och
för att slutligen sätta kronan på sin
patriotism, borde man gå i hemvänd klädning.
Då fick man fritt förakta lagar och
medborgare, så mycket man ville.
Diplomat var ett-ganska underligt djur.
Om det enfaldiga förståndet skolat döma
till en sådan mans bestämmelse efter livad
liuin dagligen såg och hörde, så hade man
kunnat falla på den tanken, att hvarken
hufvud eller kunskaper fordrades dertill; ty
på många ställen har man likasom tyckt
sig se ynglingar tälla i enfald och
oduglighet, för att komma in på den
diplomatiska banan. Men detta måtte hafva varit
ett bedrägligt sken; diplomaters vishet är
ju så stor, att den oinvigda hopen icke ens
förslår deras språk. Huru ofta har man
icke läsit kabinetters så kallade f
örklaringar, hvarur nian icke fått en enda klar
idée om meningen, utan tvertom blifvit
likasom yr i hufvudet och icke kunnat
ut-feda, kvarthän förklaringen syftat. Man
förebrår filosofiens språk att vara mörkt;
kanske var det filosfi, som herskade i
Ka-binetterna. Så mycket är åtminstone
säkert, alt deras producter fullkomligt liknade
de gamla oraklernas utsagor, i det de kunde
tydas huru man behagade, sedan man sett
utgången och funnit, hvilken tydning varit
den beqvämaste. — Tystlåtenhet var en stor
egenskap hos en den tidens diplomat. Om
en Furste fått tand verk, så skulle hans
Ambassadörer vid främmande hof noga
förtiga denna statshemlighet, till dess de fått
befallning att declarera henne.
Diplomaternas hemiighetssjuka kommer af 6ajnma
källa, som ordens-hemligheter. Mängden
tror, att stora hemligheter finnas, derlöra
att småsaker göras dertill._Om en under-
handling var å lärde, så borde noga
före-skrifvas fullmägtigen, huru länge lian skulle
insistera på den eller den punkten, luiru
länge lian skulle neka sig hafva fullmagt att
eftergil’va deri. Om t. ex. en dag, fyra
timmar och fem minuter voro föreskrilna,
6å borde lian icke våga cedera, efter en
dag, fyra timmar och fyra minuter o. s. v.
Detta kallades alt förslå tiden; men att
förstå den så kallade tidens andu och
men-niskorna, det var föga nödigt.
Ju mera hemlighetsfull och invicklad
den Europeiska diplomatiken varit någon
viss tid, desto säkrare kan man vara, att
Europa på samma tid varit rutten och sjuk.
Den svage tror sig sLark endast genom
förbund med en mängd lika svaga; men han
inisslror äfven sina Imndsförvandter, och
konsten att underhandla med en så kullad
vän blir lika svår, som att underhandla
med en fiende. Diplomatiken blir trassel
och list, till dess någon lijelte stiger fram
och hjelper de fina diplomaLerna alt af
hugga deras trassliga knutar.
Statsman, Minister hade vidsträcktare
bemärkelse och betydde ej blott den, som
styrde statens förhållande till andra stater,
utan äfven den, som ledde dess inve
årender. Detta var ett temligen lätt yrke i
de-spotiska stater. Hnfvudknuten var der att,
fånga och bibehålla despotens gunst; allt
annat gaf sig sedermera lätt; hvad folket
tänkte, suckade och led, betydde ingenting
och gick icke in i kalkylen, blott man knnde
stänga tankarna, lidandet och suckarna från
monarkens ögon och öron. Kreaturs- och
spioneri-systemet gjorde äfven detta möjligt.
Men i conslitutionella stater var yrket litet
svårare. Det fordrade finhet och
mennisko-kämiedom. Statmannen dier hadc väl i all-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
