Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
yttra och trycka hvad de ville. — Långt
derifran! De hade fått frihet att yttra allt
det elände, de behagade, att beljuga
hvarandra, att med ett ord göra allt det, som en sann
tryckfrihet icke tillåter. Men friheten att
con-troilera regeringens åtgärder, den hade maa
nog aktat sig alt gifva. Denna frihet
stadgades val älven, eller, rättare, hon
nämndes icke uttryckeligen; så att den, som blott
läste bokstafven, trodde henne inbegripen
under all annan frihet; regeringen åter
kunde tyda lagens ord så som hon fann
be-qvämast, d. v. s. så, att en dylik frihet var
i sig sjelf orimlig _ ”det kunde ju livar
man begripa. Ofördelaktiga yttranden om
regeringens åtgärder vore ju klander inot
regentens gärningar.” Om ock lagarna
bestämde skilnaden mellan regering och
regentens person, om de stadgade ansvarighet
för Ministrar; så kunde man eller ville man
ändock icke rätt begripa, hvad denna skil—
nad, denna ansvarighet betydde. Lagen
måtte säga, hvad han behagade;
vederbörande skylde sig alltid bakom regentens
helgade person och skreko om Majestätets
förolämpande, så snart Mven den beskedligaste
anmärkning öfver ett regeringens beslut
kungjordes. Ty det lyckades att inbilla
Furstarna, det saken angick dem. Ingen var
ärlig nog att säga dem, att just deras
högsta interesse var oinskränkt frihet i
omdömen öfver ____ icke deras, utan __ deras
Ministrars steg. Så länge Fursten
envisades med den falska idéen , att regeringens
beslut voro hans personliga beslut, derföre
att han med sitt namn förklarat dem
gällande; så länge han blygdes att erkänna,
det han icke kunde, mer än någon annan
dödlig, känna och genomtränga alla i
statens styrelse förefallande .enskilda mål (i
synnerhet om han tillika var domare och
tillämpade lag); så länge han följaktligen
åtog sig ansvaret för andras gärningar; —
så länge vår en verklig yttrandefrihet omöjlig.
Men dessa sanningar hafva i så många
år blifvit utan verkan predikade, alt den
kortsynte bör förlåtas, om han tror deras
inpräglande höra mer till fromma
önskningar än till saker, dem man iår hoppas.
Denna misströstan är dock klen modig.
Tiden, som gör allt, skall slutligen nöta in
äfven de sanningar, som nu synas niest
misskända. Men der återstår ett värre ondt.
Äfven i de länder, der tryckfriheten haft
det oinskränktaste välde, har den varit
partiskt’ behandlad. Äklagaremagten har icke
varit oberoende såsom domaremaglen. Om
således också alla domar i tryckfrihetsmål
utiallit rättvist, så har dock lagen blifvit
partiskt anlitad. Den beroende
åklagare-magtens verksamhet eller overksamhet har
blifvit bestämd af omständigheterna. I
farliga tider har styrelsen icke vågat åtala,
livad som verkligen varit brottsligt; under
andra förhållanden åter angripit allt. Det
gynnade partiet har man tillåtit alla ilskans
och smädelsens utfall; motpartiet har man
ingen ting tillåtit, och om äfven försöken
att få bestraffning ofta misslyckats, hafva
de dock tjent till förargelse och förbittring.
„, Men äfven detta är icke ohjelpligt.
Religion. Ju mera glömd och föraktad
denna i sjelfva verket varit, desto
ängsligare har man trott sig böra vaka öfver
dogmernas renhet. Ändan har man icke
förstått, och derföre har man varit rädd om
den döda bokstafven. Ty man hay i
religionen icke sett annat än en hållhake på
hopen. Man har ny ttjat religionen, likasom
allt annat, till politiska ändamål; icke
frågat efter, hvad hon verkligen varit, utan
blott hvartill hon kunnat brukas i
regeringens hand. Tidehvarfvets karakter var, att
ingen ting var något i sig sjellt, utan
endast så vida det kunde använda».
Domare indelas i ordinarie och till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
