Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sin bestäimnelse, hvilket hortlc äfvcn
lagligen åligga dem.
Så b af va vi för oss ufred t grunden
till vår rätt att öfver alla för
allmänhetens ögon framlagda Konungens beslut
tillåta oss samma frihet i granskning och
reflexioner , som i alla andra ämnen, utan
band al annat än pligten att tala sanning
och ej smäda eller skända, och utan att
det tadel eller klander, som kunde påstås
ligga häri, drabbar någon annan än
Konungens rådgifvare (Granskaren känner,,
hvar alla dessa termer finnas i
Tryckfri-kets-förordningen). Alt vi uli den
före-yarande frågan om håtsmanshållet i Wexiö
och Hernösand icke härmed gjort
Statsrådet någon orättvisa, ens i doras ögon,
soin icke skulle mcdgifva Statsrådets
skyldighet att upbära alla anmärkningar mot
Kongl. Maj:ts beslut, 6ynes uti Stockholms
Posten för den ib dennes, der
föredraganden, Herr J. G. Isetzel, som
contrasi-gnerat Kongl. Naj:ts granskade beslut,
säger sig vara auctoriserad alt förklara, det
dessa nådiga beslut äro en följd af
allmänna Beredningens (Rikets allmänna årenders
Berednings) och Statsrådets enhälliga
tillstyrkande, samt ulan fruktan och utan
förebråelse tillstår, att han sjdf varit den
förste, som tillstyrkt ineranämnde beslut.
Innan vi öfvergå till vårt försvar i
sjelfva saken, erbjuder sig en anmärkning
vid Herr Netzels artikel, h.vari denna
förklaring träffas. Han talar om
ansvars-skyldigheten, såsom frihetens och
conslitu-tionens yppersta palladium , och
sträckande 6ig älven till den ringaste af
Konungens rådgifvare. Man borde näslan icke
kunna säga den ringaste af Konungens
råd-gilvare, då man, såsom sådan, aldrig kan
vara en ringa person. Endast i rang, men
icke i pligter mot samhället, finnes en
skillnad dem imellan ; men i vigten af de-
ras kall är föredraganden .ovedersägligen f
stundom alldeles ojemförligen, den förste.
Det är han ensam, som efter lagen kan
blifva s-kyldig att upeffra sitt embete för
sin pligt, han, som genom en vägrad
con-trarignalion kan och bör, någon gång,
rädda sill fädernesland från våldförande af
dess Regeringsform. Det är han således,
som framför alla hör känna, a,lt fmn i sin
em bets-utökning icke är en ringa perspni
J alla andra händelser är han hy,arken mer
eller mindre ansvarig, än Konungens
öf-riga rådgifvare; och den möjliga påföljden
af hans ansvarighet borde ,derföre också
aldrig vara mindre. Om han nu likväl
icke är yerklig Statssekreterare, såsom Herr
Netzel icke är; så undgår han den
påföljden af sina gerningar, hvilken kan träffa
Konungens pfriga rådgifvare, att Rikets
Ständer, efter gjord anmärkning af
.Consti-tutions-utskotlel, Jios Kongl. Maj:t i
underdånighet anhålla, det Kongl. Maj! ville ur
Statsrådet dier från Embetet skilja (lem,
såsom de der, ufan att hafva
uppenbarligen öfverLrädt Jagen, dock uraktlåtit att
iakttaga Rikets sannskyldiga bästa. I detta
enda afseende, allt annat oberäknaejt, skulle
man kanske h-unpa säga , att en
föredragande, som icke innefiar
fprtrocode-em-bete,, och följaktligen ej kan af Kongl. Maj.t,
elter en sådan anmälan, från embetet
skiljas, är ringare än Konungens öfriga
råd-gifvare; men i samma mån kunde mail
också säga, att ansvars-skyldigheten
icke sträcket’ sig till honom. .Herr Netzels
anmärkning grundar sig då mindre på ett
riktigt eftersinnande af hane egen
belägenhet, ^Ln på en känsla af hvad sora borde
vara, och hvad lagen i bokstafven
verkligen lika litet eftergifvit, sora den för sin
afsigt kunnat eftergifva det.
(Forts. o. a. g.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
