Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
boken — och det kan säkert icke ské ulan
pöje och nytta _____ får tillfälle att vidare
göra bekantskap med den ärlige och
nitälskande författarens oftast sunda, men
också (som han sjelf bekänner) utan ordning
•ch rapsodistiskt framställda satser. Såsom
exempel, huru älskvärd hans politik är, vilja
vi blott anföra följande yttrande: ”Det är
ingalunda antalet af menniskor, sqm andas
och vegetera, utan deras beskaffenhet till
.sinnes- och kroppsfönnögenheter, so.m
utgör ett samhälles ursprungliga styrka. En
mängd hospitals-, lasaretts- och arresthjon
är ingen statsrikedom. Äfyenså litet består
nationalvälmåga blott uti liilösa massor,
hvilka kunna mätas efter alla dimensione.r
och beräknas i ziffra. Hufvudrikedomen
beslår uti folkets ärlighet, trohet,
arbetsdrift, menniskoömhet, rätlhetskänsla m. m.”
, Ilväd sista kapitlet i boken beträffar, eller
Om Skogs- och Jageribetjen ing , så. vidu den
har befattning med andra än Kronans egna
skogar; så instämma de där yltrade
grundsatser med det länge rådande allmänna
tänkesättet om denna ohyras skadlrghet för
landets hela ekonomi. Den grundas, i det
så djupt rotade förmyndare-system-et,
hvorunder i synnerhet landlniannen suckar. Förf.
slutar med A. Mullers sanna anmärkning:
”Landtegendoraen har det egna med sig,
att den i sin natur medförer en borgen för
siit rätta nyttjande; att man vid dess
skötsel och bruk icke gärna kau längro tid gå
emot statens lagar och sitt egna interesse,
utan att förstöra egendomens värde.” Det
vore önskligt, alt en tid komme, da man
icke blott skrefve, läste och härmade
dylika sanningen, utan ock verkställde.
Tidens Lexicon.
(’Forts, fr. Nio 74.)
Rang. Det finnas vissa varelser, för
hvilka rfienniskan ar ett urverk, emedan
deras egna hjärnor .äro urverk. All ting
måste för dem ofantligt noga inrättas och
sättas på sitt ställe, kivad ande är, kunna
de icke fatta. Materien måste således
mycket konstigt sammansättas, på det de må
kunna åtminstone fröjda sig åt en
regelmässig mekanik, då de icke begripa det
spirituella. t Då sådana menniskor
sammansätta en stat, blir deras första omsorg att
noga anvisa livafje dess medlem (eljer, som
de anse det, hvarje hjul) sin plats och
verk-nirigs-krets, med ett ord, alt inrätta, bland
annat, en noga bestämd, skarpt begränsad
rang-ordning. Där hv^r-ochen är sa
mycket han kan, _i. sig .sjch och genom sffl
egen kraft, där äro de’icke hemma. Alla
måste genom sin plats i samhället yara.alR
livad do äro. Den högst upsatte (genom
embete, börd o- s. v.) gr den, förnämsta i
allt; sedan går man genom trappsteg ned,
och ingen må underslå sig aft i
någotför-dunkla den , som är närmast pfver, denne
icke sin öfverman, och. så in inflnilnm.
Dygd, vishet, anseende hafva sarntna
gradation ; och då allt är så väl ordnadt, blir
den förnämsta upfostran för medborgarne
ati lära titlars nuancering och att gradera sia
rygg, så att t. ex. N;o 11 på
rangordningen får något djupare bugoing än N:o 12
och något mindre djup än N:o 1 o &c. Scc. Ses.
Lärda män sälta sig ned och skrifva långa
allvarsamma athandlingar om rang, göra
projeeter, huru den ene må flyttas up,
den andre ned, ,en nummer gå bort, en
sättas till, en nummer få
Tromans-värdig-het * en annan förlora den , den för en
viss orden, en viss titel erforderliga värr
dighet flyttas up eller ned m. m. — och delta
allt med så god mine, som om det
gällde-statens väL
Bland alla narrverk menniskors barn
påfunnit,, är yäl intet gräsligare än detta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
