Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
äfven hafva afgifvit underd. utlåtande. —
Stockholm den 3o September 1820.
Efter nådigste förordnande
Dan. Forelhjs..
Gust.. H.. Tuomce^
Om examina och alademisb upfostran
for embetsmän.
(Forts. frSn N:o 8l.)
Så utrustade med lärdom träda
ynglingarne in på embetsmanna-banan , glada
alt ändtligen hafva undsluppit den tråkiga
boken, och med full föresats att aldrig
vidare oroa henne. Och hvem skulle förebrå
dem det? Vetandet har intet behag, förrän
det är tämligen djupt; och dessutom ser
man ju inga frukter deraf på
emb.etsmanna-Lanan. Den kunnigaste (och äfven sådana
finnas, ehuru i ringa proportion^) går i sin
tour efter barn, dem han borde upfogtra.
Ingen förebråelse kan således- falla på dem,
som begagna sig af möjligheten att komma
fram utan kunskaper; men den tunga
ansvarigheten faller på de män, som, genom
efterlåtenhet af en i lagarna befalld
stränghet, bereda denna möjlighets
Detta leder oss naturligen in, på
betraktelse öfver våra embetsmanna-examina
och dem, som anställa dessa examina.
Det är stadgadt såsom princip vid uni—
versiteterna, alt för hvarje gren af
tjenste-mannalifvet finnes en serskild examen. Detta
utgår åter från en annan princip, som är
allmänt antagen, att ingen bör, knappast
får, veta mer, än jemnt så mycket han
be-höfver, för att sköta en viss tjenst.. Man
synes ängsligt frukta, att någon kunde
blif-va en mångkunnig, en tusend-konstnär, ett
plågoris; likasom att någon skulle, genom
för långt studerande, förspilla sin dyrbara
tid och icke få hastigt nog inträda i Kongl.
Maj:ts och Rikets tjenst. Häremot tyckes
väl en för några år tillbaka utkommen
författning strida. Den förordnar nemiigen,
alt ynglingen skall vissa år vara inskriften
i faculteten, innan han får taga examen.
Detta är imedlertid ingen ting annat anen
befallning, att tour- och
anciennetets-räk-ningen skall begynnas redan vid
Akademierna* och en påminnelse till ynglingarna
aliså mycket tidigare inskrifva sig. A
andra sidan är det en, hållhake på hvarje
annan, som verkligen vore skicklig till
examens- undergående, men nu måste antingen
förnöla sin lid och sina penningar i oträngdt
mål vid ett universitet, eller ock försakade
fördelar, dera examen- skänker..
Erfarenheten har icke visat några- tillfredsställande
frukter af nämnde författning:
tjenstemanna-ämnen hafva i allmänhet icke kommit
skickligare. eller mera stadgade från
universite-terna, sedan den gafs, än de kommo förut.
Pretentionen hos den exainenssökande och
considerationerna hos- de examinerande
endast ökas. Jag- har hållit ut min lärotid,
säger den förre; det är synd’ om honom,,
han har ju lärt ut, säga de sednare. Detta
rubbar många stränghets-principer; mången
går igénom, hvilken aldrig, hade gått
igenom , i fall ingen lärotid funnes, som
för-anledt de examinerande alt ens fråga, hum
länge ynglingen vistats vid universitetet.
Ddt förefaller verkligen oväntadt, att i
nittonde seklet, midt under striden mot och
hanlöjjst öfver skråväsendet, en dyfik
författning kunnat,vidtagas* som införer skråcs
säkraste stöd och kännetecken, lärotid, vid
de konster, som äfven under
medeltiden-kallades fria. Men hon är vidtagen i
välmening; mati såg, huru oberedda och
späda ynglingarna trängde sig in på
tjenste-mannavägen; rnan villfe förekomma
åtminstone det sednare, hvilket var möjligt att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
