Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
> lngklbkas krångel och knep — det, att
man är för litet bevandrad med de lagar,
hvarefter desse måste handla och icke
tänker sig sina afsigter utsatta för så, mycket
hinder, som ligga, i lagarna. Vi äga nu
t. ex. en lag , som Ur grundlag och kallas
Tryckfrihets-förordning. Den, som är
advokat (om man nemligen dermed förstår
en lagkunnig), kan ej undgå att veta , att
i denna lag finnes ett sådant stadgande:
Utgifvare af dagblad och periodiska
skrifter vare alltid, i afseende pd ansvaret,
ansedde såsom författare. Men när man
vet detta; så kan man omöjligen, med Er,
lägga någon till last, att han vAirit ut mot
”utgifvaren af ett blad, för hvad lian
med-^delar/’ ehuru uttryckligen han ock må
göra det ”såsom blott referent inför
all-vuinheten.” När man fruktar att blifva
slagen på fingrame fÖr denna grad af
okunnighet i lagen och ej dess mindre vill
vara, ehuru-Hcke advokat, likväl granskare
och hestraffare i juridiska ämrten; så kan
nian icke älska dem, som känna lagen,
iin mindre blottställa sig för misstankan att
tillhöra deras_ klass, som borde känna den,
ja till och med svårligen undvika alt hata
lagen sjj?lf. .. .
Jäg kan icke påslå, ätf det
sfeuHe-vr^-ra mig oangenämt, arp jag linge den
befattning eller det fulhnäktigskap, Ni
di»-talar, att emot Allmänna Journalens
utgifvare föra talan för den smädelse, han
.låtit Er kungöra. Ty jag-är icke nog
li– ber alg att tro det vara lofgifvet eller en
vinst för tryckfriheten, att medborgares oeh
•inbetsnräns integritet lättsinnigt behandlas,
att man ostraflädt grimacerar öfver dem,
såsom de der jagat rättvisans Gudinna åt
öknen o. s. v. Jag tror således, alt jag
temligen väl skulle komjna ut med att
föra en ansvars-talan emot er utgifvare —
ja, jag yågar ^issa, att om jag linge för-
ordnande dertill, han icke skulle komma
ostratFad ifrån sin forgribelse. Vore jag
en af Herr Hölls domare; så skulle jag
på eget bevåg stämma bonom, i den fulla
förtröstan, att han ej kunde undgå att
göra mig olFentlig afbön.
Då , om Ni följde med er utgifvare,
att biträda honom i rättegången och låta
åskådare, liksom rättvisan, betrakta med
bindel för ögonen (?) ej blott Er utan
ock er sak, skulle vi komma att närmare
utreda, huru detta om bör rätteligen
förstås , som skall frälsa Er från straflet för
alla tillvitelser mot Herr Halls Domare,
tiom nu emedlertid "vcrba valent ni numerif
•så har jag tagit, edra ord, eller livad jpg
funnit dem värda j och deras verkliga lialt
blir säkert destomera ostridig i hvarje
läsares ögon,, ju mer man ser Er draga
baklänges för tillämpningen af dessa ord, ju
mindre Ni vågar Er fram med öppna
anklagelser mot dem, Ni vill svärta.
Harige-rvoirl tror Ni fclr naturligtvis ej kunna
beskyllas att träda i denne advokats fotspår,
som .gjort var tryckfrihet den största
skada. Härmed kan Ni .omöjligen åsyfta
någon emidig. publicitet, någon et ubillig vgir
bikm.. Det’ var ieke så, som den, storp
jsmädeskrifvarén tior fram, t den tid h«p
•rvemligeu gjorde verklig skada med sin
låghet _ jag talar ej om den lid, då han,
-kollrande al raseri, berusad af sin
framgång, började lörakta alla undanflykter,
-upphörde att tala genom om och retirera
för hvarje tillämpning, men ©ok$4 der/öra
-såg sin bana snöpligt slutad, biel på en
gång oskadlig och föll, etl varnande
exempel. Vill man likna honom , m. H., i
något annat ärt hans fall; så får man icke
genast i början bortlägga den lörsigtighet,
som så länge uppehöll houom.
» Efter mkt omdöme (märk, m. H.,
efter mitt, som likväl icke berättigar mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
