Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ladt verk, insupa de dess mögliga
grundsatser , hvilka gått i arf sekler igenom.
Den, som sjelf icke tänkt och icke vet,
hvad andra tänkt, han måste haka sig fast
vid satser, som drifvas af äldre och
förmän , dem han skall betrakta såsom
orakel. Desse hafva fått sin vishet på samma
sätt; och det är således lätt förklaradt,
hvarföre dylika inrättningar aldrig följa
tiden, utan stadna på den punkt, der man
först ställde dem. Hela vår förvända
politik, i afseende på handel, päj-ingar pch
all inre ekonomi, har sin rot i denna
ruttnade massa af Collegii-vishet, hvilken
inträngt i hvarje springa af statsbyggnaden,
såsom ohyra i ett gammalt trädhus, och
8r lika svår att utrota som den. I Collegier
kan man conservera missfoster i tankans
verld, likasom missfoster i den animaliska
conserveras i spiritu$ yini.
Endast genonj en tlylik tanklös routine
och råhet kan man förklara den
abomina-bla fräckhet, hvarmed orätt och yålfl så
ofta försvaras. Man vill t. ex. icke
begripa lagen eiter dess bokstaf, utan efter den
gamla slentrianen. Jdar en gammal vana
tärt, att det eller det missbruket går an ,
ehuru det må vara rakt stridande mot lar
gen; så öfvas det och försvaras, och maq
skrattar åt de narrar, som vilja ifra för
den enkla rättvisan. Har det en gång
blif-vit vedertaget att t- ex. utleta brott genom
tortur, så anse de okunniga menniskorna
sådant för ett oundgängligt ransakningssätt.
Man må bevisa dem med logik, att det är
lika onyttigt som grymt: _______ de begripa
icke, om ett raisonnement är logiskt |rik—
tigt eller icke. Man må säga dem, att
länder finnas, der lugn och säkerhet
bibehållas ulan tortur, utan olaga arresteringar;
man må predika detta, så mycket man
behagar — de tro det icke; och man måste
nästan förlåta dem, om de, som sjelive
ingen ting veta, misstro en annans upi
gifter. Alldeles så är det med skråväsen.«
de, med skogshushållning, med
handelstvång &c. &:c. &c.
Råheten och oförmågan att tänka
(jeni-te ett från dessa källor alltid flytande
högmod) äro således oftare prsaken till våld ,
förtryck o. s. v, än någon naturlig
grymhet eller förvändhet i anlag.
Äfven så går det med dylika
menni-skor, då de skola filosofera pch politicera.,
om huru det bor vara inrättade i en stat.
Allt hvad som går utom de gamla
cqm-pendierna och collegierna, allt hvad som
endast kan begr>Paa? genom ett
fullkomligt lossande från gamla, af
informatorer och tanter inpräglade grundsatser, allt
det är naturligtvis falskt, — Men hur
skall man bete sig, om man vill
vederlägga ? Jo, då tager man sig först en
ömklig ton, skränar om qngifvelser, om
fnajesfätets förolämpande &c. — Hjelper då
icke pn$ detta, utan spefåglarne bevisa, att
de handlat efter lag; så samlar man all sin
lärdom, påminner sig hvad som står i
"Wåh-lins handbok i Svenska historien pch an-’
dra symboliska böcker, kastar fram visaa
vinkar om nyhetskrämer|, om vådan aC
förändringar i det beståepde, emedan man
icke känner , huru andra författningar
kup-na lyckas, (och deri har man fullkomligt
rätt, NB. med den lilla påminnelse, att,
om man gjelf icke känner, måste man dock
icke antaga, att samma okunnighet
nödvändigt vidlådar alla).
Härvid kan man icke underlåta några
betraktelser öfver den strid, sqm redan liere
år varat och ännu räcker, angående den aå
kallade ministerial-styrelsen. Utan att
begripa , hvad detta vill säga, ger man sig
på att raisonnera derom. Man yiH synas
bäfva för en ökad magt i Ministrars
händer; man förskräckes för den tanken, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
