Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 90.
1840.
fOCKÄOEMi» COURIER
~vs^-
-vr-
Thorsdagen den 9 November.
Sine ira, studio et metiti
Något om liberaliteten i Cimbritshamn.
(Fort*, och siat. från N:o 8g).
v
▼ i lemna derliän, huruvida den
”underdåniga framställningen, under
närmaste vederbörandes stillatigande, varit känd
”och gillad al’ den auetoritet, som fått sig
”allmänna tillsynen öfver lagskipningens gång
"■tipdragen” — inan skall i sommar hafva
erfarit delta i Cimbritshamn. Det har icke
fallit oss in alt efterfråga, om någon
auetoritet gillat Herr Z:s förslag _ att
möjligtvis en person, beklädd med någon viss
auetoritet, gjort det, vill säga helt annat.
Om ett embets - utlåtande af sådan halt
skulle finnas; så vore dermed ingen ting
annat bevist, än att någon å embetes
vägnar kunnat tilltro sig att understödja det
förslaget att anse för lagförklaring ett
stadgande, h varigenom straff ökas och minskas,
Öfverdomstolar tillstängas för tvister, för
livilka de nu äro tillgängliga, afgifter vid
rättvisans sökande _ iner och mindre
smakliga för folk af olika tänkesätt -
mångdubblas. Vi hafva bekänt och vi bekänna,
att om sådant kan göras af en makt, som
icke ar lagstiftande, så tro vi, att en icke
lagstiftande makt kan befalla, att daler,
mark och öre gäller mångdubbelt mer,
äf-ven i alla andra fall. Vi bekänna, att vårt
tråuga förstånd ej fattar, hvarföre det ena
skulle hafva mindre rätt att hela lagför-»
klaring, än det andra, då beggedera lika
lätt byggas på den grunden, att daler,
mark och öre gällde mer, när lagen skrefs,
än de gälla nu. Om delta vårt yttranda
varit en ordlek; så inse vi, att våra
tankar sällan mäkta frambringa annat än
ordlekar, och äga ej annan utväg, än önska,
att de må kunna ”roa oss sjelfva och
an-”dra.” Om åter lagförklaringar af den i
fråga varande beskaffenheten tjena att
”af-”skaffa eftertänkliga oordningar och
återföra allt uti dess primitiva jemnvigt” och
otn delta vore både ”nyttigt och
önakans-”värdt;’’ då vore det, efter vår
oförgripliga mening, ej mindre nyttigt och
önskans-värdt, att den lagstiftande makten och allt
lagstiftande försvunne, emedan yi förutse,
att denna makt, så länge den finnes, ej
kommer att gilla dylika ingrepp i sina
rättigheter.
Det förefaller oss imedlertid, liksom
vore ett försök att sälta den lagskipande
och lagföi klarande makten öfver den
stiftande ungefär detsamma, som att sätta de
lägre domstolarne öfver de högre. Ar vår
förslagsmakare nu äfven böjd lör detta
senare; då må man säga, ntt hans up- och
nedvändnings-lära står i system. Ja,
verkligen; så förjiåller det sig. Jemnföroin hans
yttranden om begge dessa slag af
domstolar. Han kallar det en behagsjuka, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
