Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
X
75?
lägga synnerlig vigt på skillnaden imellan
det godtycke, son) utgivas af lägre
embets-auctoriter, och det, som de högre tillåta
si g. Han säger, att dtnfht lugsinta
skillnad är mest orimlig i fråga om
domare-makten, vid hvars utöfning den lägsta
in-stantien efter sakernas art öoh
beskafleh-het äger samma myndighe’!, som. den
högsta, så vida den förras beslut» en gång.
laga kraftvunna, vanligen medföra samma
verkan, som Konungamaktens (en verkan
som äfven tillkommer hvarje kontrakt mel-,
lan enskilda personer, hvaraf aliså (öljer *
att Konungamakten ligger i hvarje enskilds,
hand?). Han påstår, att Lagmän och
Hä-radshöfdingar voro alllid och skola alltid
förblifva ett slag af folkets tribuner, hos
bvilka de lägre medborgure-klasserna inför
lagen finna säkert skydd emot förtrycket
(ett skydd, som likväl icke stort båtar»
sä länge Ofverdomsloiorne olyckligtvis
haf-va makt att upphäfva Lagmäns- och Hä—
radshöfdingars åtgärder ___ om nemligen
ÖfverdamstGJarne skulle hafva mindre
benägenhet att skydda de lägre
medborgare-klasserna). Han påstår, att detta är ett
förhållande, som mer än allt annat
förklarar, hvarföre Lagmans och
Iläradshöf-dingetjensters existens under vissa epoker
hotas (ja Lagmanstjensterna botas och
kallas af somliga för en landsplåga — icke
så med Häradshöldirvge-tjensterua, hvilkas
nödvändighet aldrig varit ställd i
tvifvels-mål). Ändlligen frågar han, huru
vederbörande torpare skulle välja, i fall delinge
välja imellan domstolar i orten, ägande
menighetens förtroende, gränsande
stundom till dyrkan (märk väl: till dyrkan !
__ dyrkan, i synnerhet för Lagmansrät-
terne!) eller ÖfVerdomstolar, der allt
ankommer på advokaten (hvilken–således gör
uiéd en Otfverdomstof, hvad han behagar)
w han frågar» den Cimbritshiimnske libe-
> %
rale, om valet kunde blifva brydsamt eller
utfalla till lördel för senara alternativet
(Öfverdomstolarne),
Om vi ej, kunna gilla alh detta; si
kunna vi ej heller vara armat än illeberala
och partiska i den Cimbritshananske
liberales oväldiga ögon. Vi måste då tåla
hans. tillvitelser och nöja oss att hafva
visat, hvarföre. vi häldre, tåla dem» än
antaga hans satser.
Lagstiftning är ett det svåraste ämne
för menskliga skarpsinnigheten. Hvem
vågar vak tilltro sig alt onifaita det i all dess
vidd ? Imedleriid finnes, deri hvarjehanda,
som icke är konstigare» än att något hvar
kan deröfver hafva en förnuftig tanke; och
sådant, är verkligen Herr Zaars förslag,
hvilket vi derföre vågat oss att bedöipa.
Se här i korthet, livad det är» som hans
försvarare nu så ifrigt förfäktar, såsom
helsosamt att införa i civila lagen _ i den
criminella strida vi ej om annat än
lagstiftningsrätten och. anmärka i förbigående
endast» att den påstådda cöntradictionen
ligger deri, att Hr. Z:s penningeberakning
är riktig» der penningeberakning bör
vara,. men oriktig, der den icke bör finnas.
När man fått en dom i Härads- eller
Kämnersrätt och dermed icke nöjes; sa
måste inan betala domaren, som dömt, 12 sk.,
för alt få draga saken till Lagmans- eller
Rådstugurätt. Denna afgift kallas
vadpenningar» och Herr Z. vill halva den
förökad till fem- eller sexdubheh Hvarföre0
Jo, ”den har seklers erfarenhet för sig;
"den är ett nyttigt band på trätlystnaden,
”som bör qväfvas, ty en har sällan skuld,
”om tvenue eller flere träta.” Yi tro, al*
dtnna seklers, erfarenhet är en
erfarenhet af barbari, ett straff på den, som fiB
söka rätt, ätvenså val som på den»
hvilken vill söka orätt, och alldeles icke
skiljaktig från prygel under fatsålorna i annat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
