Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och eri, som har något anspråk, borde, viå
talans förlust, göra den gällande och
erhålla ersättning af skogen för hvad som
ostridigt beflnnes.’ Derefter tror Coll., på
J,de flera skäl Kongl. Maj:ts
Befallningshaf-yande uti deras yttranden anfört,” *) att
det återstående ej kan eller bör genom
auc-tion till den högstbjudande afyttras, men ,
efter hvad hvarje local medgifver, till
hugade odlare uplåtas, euiot årlig skatt enligt
skattläggning; dock med undantag af de
skogstrakter och parker, dem Kronan bör,
för flottornas och andra behof, behålla och
vårda. Med de norrländska skogarna tror
Coll. bora förblifva på samma sätt som nu.
Särskilda tankar ära yttrade af Hr.
Presidenten i Kammar-Collegium , samt en
ledamot i Krigs- och en i Bergs-Collegium.
Det ämne, Iivaröfver vi sålunda
framställt delade meningar, är visserligen ett
stort fall för omhugsan, och länge skall
den, som vill stadga sin ölvertygelse på
blotta skäl, utan tillhjelp af fördomar och
afsigter, få på detta fält välja och
förkasta, bland den mängd af idéer, som
erbjuder sig.
Hvad som förekommer säkert är, att
allmän vård öfver skogar aldrig skall
up-fylla sitt ändamål. I>ika säkert torde vara,
alt fåfänga försök af allmänna makten att
göra, hvad som icke låter göra sig, äro i
hög grad skadliga, ej blott derlöre, att
de förslösa statens medel utan gagn , men
också derlöre, alt de gifva f öiderfliga prof
aE vanmakt och oklokhet, der allt bör
varå vishet och kraft.
Demäst är det säkert, all fredlysning
och bevakning öfver pobhk egendom, så
ofta den gäckas och missbrukas, verkar
ganska ofördelaktigt på allmänna
sedligheten. Ett uslare och mera allmänt förar-
*) Som ncwligcn äro mot h varandra stridande.
gande exempel kan föga uptänkas, än det
af en egennyttig, förtappad och
samvetslös skogsbetjent, som ömsom far omkring
bygden och upbär sammanskott, för att se
igenom finger mecl tillgrepp på Kronan*
skogar, och ömsom antastar med
rättegångar de motvillige,. som vägrar att offra till
honom, vittnar sjelf och bevisar dem, livad
beskyllning om tillgrepp, han helst
behagar göra , eller, allt éfter domstolarnes
olika meningar, åtminstone Ivingar de
anklagade till värjemåls-ed.
Vidare är det afgjördt, atf på många
ställen utsynirigsrätten anses af dem, sora
äga den , för en förinånf af högst ringa
eller alldeles^ intet värde. Tidsspillan ocb
omgångnrne vid afhämfningen , som under
Skogsbetfeningens tillsyn’ måste ske på
slädföre, och således inställas, hvärje gång föret
tryter på den utsatta tiden, äro ensame så
stora olägenheter, att man oftast heldre
köper sin stock, om man kan få den till köps,
för att få begagna tjenlig tid til)
afheint-ning och undgå den obehagliga bevakningeiT,
Deremot är det cj mindre sannf, att
ehuru dålig skogsvården på de allmänna
skogarne må vara, den dock aldrig kan
blifva så usel, som allmogens vård öfver
dess enskilda skogar för närvarande,
nästan ulan undantag, Ur. Så länge man
icke bränner svedjeland ocb icke
borthugger den späda skogen, for att
nyttjas till gärdselstör, sädeskrakar,
trägårds-spröt och dylikt, kan man icke uphinna
vår svenska allmoge i konsten att föröda
det dyrbaraste af alla jordens alster. Att
denna förödelse, vid svedjandet, sträcker
sig ända till sjelfva jrrdens
produetions-fönnåga, inser man lätt; och man
behöi-ver icke vara sakkännare, för att på
Smålands marker skönja, huru
svedje-elden,efter några omgångar, ofta så hunnit fräta
till bottnen, att ali vegetation af stannat och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
