Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det kala grnset, fordom betäckt med
bordig mylla, hotar att evigt förblifya i siti
ofruktbara skick.
Sådant kan svårligen hända på det
allmännas skogar, om de icke genom rent
nidingsverk antändas på rot.
Misshushållningen med dem stannar, såsom redan
anmärkt Ur, vanligen dervid, att den tim-
mervuxua eller åtminstone till timmer
brukbara skogen alltför starkt
medtages. Alja de yngre generationerna stå qvar,
och det behöfves icke särdeles lång tid,
innan .timmerträd åter börja att kunna fås.
När man tvistar om skogsvård, bör
man komma öfverens, hvad man dermed
menar. Man får icke förblanda vården om
skogens vext med blotta omsorgen att spara
den , sedan den hunnit upvexa till’ den
brukbarhet, inan önskar. Det senare
åsyftar blott ätt få skogens afkastning rättvist
delad åt dem, som den bör tillfalla. Det
förra utgör sielfva skogshushållningen, men
hai< ännu aldrig hos oss varit föremål för
den allmänna skogsvården. Allt
inskränker sig till utdelningen och jtillsyn, att icke
mera af det fullvuxna medtages, än att.
andra behöfvatide äfven kunna finna tillgång.
Är nu en sådan skogsvård af särdeles
stor vigt, äfven om den kan verkställas
med all önsklig noggrannhet? — Så länge
skogen har tillgång på timmeryuxna träd
Ctill byggnings- eller sågstockar), böra alla
behöfvande i distriktet dermed förses. Att
neka dem detta, för att låta skogen
öfver-mogna och stå onyttig, till dess den
tager röta, kan icke komma i fråga.
Således om hvar och en finge taga efter
behag, kunde dock ej mera åtgå, än som nu
ungefärligen går. För skogens tillstånd
vore det likgiltigt. Det är endast rättvisan
imellan de behöfvande, som fordrar
bevakningen.
Men för skogens upammande, påskyn-
dandet af dess vext ”"genom tjenlig qvist^
ning och gallring, jordens gödande med det
afqvistade riset o. in. d., är
menniskohan-den oumbärlig, och der hon saknas, går
skogshushållningen illa, likasom mestedels
allt den vilda naturens verk, så vidt
frågan är att använda det för menniskobehof.
Häe är det likväl, hafva vi redan sagt,
som våra skogar i allmänhet _____
åtminstone våra krono-skogar ____________ i alla tider saknat
menniskohanden. Följden häraf är ingen
annan , än alt längre tid åtgår för skogens
vext , och således större rymder uptagas,
för att fylla våra behof. Lyckligt blott,
om , med upoffring af dessa rymder, vi
åtminstone icke alltför oklokt använde, hvad
som vexer, om vi nyttjade endast fullvuxen
och mogen skog till alla de behof,
hvar-till den kan nyttjas, och de.rigenom
sparade det mångdubbla antal af ungt till—
vexande gods, som i stället tillgripes.
Åldrig skulle våra skogar utödas derigenom,
att yi nyttjade dem , så mycket de
någonsin behöfvas. Och att anlita dem utöfvep
vårt behof, det kan aldrig blifva ett nöje,
som förleder oss.
Ingen betänklighet återstår då, att ji*
våra allmänna skogar må föryttras, så
länge man ej tänker sig någon annan
förödelse på dem, ,än afsalu af sådana
skogs-alster, som i allmänhet säljas, och lrvilka
ensame kunna med fördel säljas, d. v. s.
af grof och mogen skog. All den tillgång,
de deraf innehålla, ålgår nu , så vidt dem
behöfves — och mera kan ej då ske.
Hafva de någonstädes öfverflöd 5 så är ingen
ting bättre, än att enskilda blifvande ägare
må skaffa afgång och nyttigt användande
deraf, i stället att nu låta förruttnelsen härja
det obegagnade.
Vådan ligger blott deri, att skbgen af
dessa enskilda köpare antingen svedjas och
i sjelfva vexten således utrotas, eller ock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
