Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
s
STATSHUSHÅLLNING.
(Forts, ocli slut fr. N:o roo).
å snart en skogshushållning Ur börjad;
blir dess bibehållande otroligt lätt. Det
dröjer endast första halfva mansåldern,
innan man börjar kunna af dess afkastning
hämta mycken nytta, utan att minska den
framtida afkastningen. Och
harmankommit så långt; då är den oegennyttiga
om-iankan för framliden icke mer i så svår
strid med den egennyttiga omsorgen för
dagen. Man börjar älska do vackra
träden, Iröjda sig att hafva bidragit till
deras frainalslrande eller upfredande.
Men-niskotanken lyfter sig åtminstone så högt
ölver jorden, som trädens toppar räcka.
Hvad skall väl någonsin uplyfta den
enformiga slättboens blick trän det flacka
fält, han trampar?
Oundvikligt är det, alt skogen blir
nyttig, om den skall blifva vårdad.
Antingen måste skogsägaren hafva att påräkna
en säker afsältning och ett försvarligt pris,
eller också ej äga mer skog, än hans egna
behof kräfva. Ty annat än
misshushållning kan det icke vara, att freda skog,
soni man ej har utväg att nyttigt
använda. En Småländning, t. ex., må förlåtas,
om han icke inser, livarföre han skulle,
låta hela sin betesmark öfvervexa med grof
skog, som ingen köper af honom, som
lian ej kan transportera till närmaste hamn
och än mindre der få betalt. Han har,
rätt deri, alt han förstörer skogen på en
stor del af sina ägor. Han har blott orätt deri
att han låter vanan vid förstöringen leda
sig till förderfvande af allt. Vore hans
ängar och betesmarker rent af befriade från
skog, och blott en sjettedel, kanske en
tiondcdcl af hans ägovälde afsatl för
skogs-vext; så skulle han se sig nödsakad att der
vårda skogen, han, som ännu icke lärt ntt
pä skånska viset umbära den. Han skullo
omöjligen falla på den fankan att förvandla
allt med ens till svedjeland och sedan
frysa i all sin lifstid —- så kort är
rnenui-skans tanke aldrig.
När deremot en Småländning sköter sin
skog på vanliga sättet; så ser han aldrig
för sig vådan af total brist fortare, Un han
kan hinna begripa, att matjordens
borl-svedjande slutligen skall hindra återvexten.
Detta må man ej begära af en bonde; och
anda dittills ser han sig blott i saknad af
all grof skog , hvilken i de llestu fall kal»
ersättas rned den unga svedjebara, så att
det endast är för behofvet af timmer, som
han kan råka i förlägenhet. I öfrigt
betraktar Ixin skogen såsom en fiende,
hvilken betager honom all nytta af den mark,
hvarpå han vexer, ända till dess
svedje-elden får gå ölver henne. Och han har
1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
