Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rätt. Hela hans mark ar verkligen
onyttig , s5 länge den bär skog. Hans boskap
fär endast bete på svedjelandet, de första
åren eliter rågskörden. Så fort skogen
börjar återvexa, låter han den växa så tätt,
soin någonsin möjligt är; ty endast på dot
saltet blir den tjenlig för nytt svedjande.
Ett fält, sålunda öfverdraget med 3 till 4
års gamla träd-plantor, har redan uphört
att vara betesmark __ ofta kan knapt en
orm krypa imellan plantorna. Huru
måste nu icke den arma bonden längta efter
den stund, då han åter får nedfälla
alltsammans, för att skaffa sig först en
rågskörd och sedan några års mulbete! Men
han uplefver sällan den tiden; ty dertill
åtgå 20, ofta 3o år.
Kan nu, i stället för detta på så många
orter enda sätt att hämta nytta af skog,
aldrig något annat införas? Läran derom
är åtminstone icke klyftig och tyckes vara
lika lätt att bibringa sjelfva allmogen, soin
det nu är säkert, att intet begrep derom
hos denna allmoge finnes.
En hemmansbrukare i Småland t. ex.
innehar vanligen minst 100 tunneland jord.
Om hälften deraf är åker och äng — den
senare bevuxen med löfträd, ensame tillräck—
lige att bevisa frånvarelsen af all
ängskul-tur - ; så användes den öfriga hälften till
svedjande. Af 5o tunneland kunna, efter
a5 års återväxt-tid, 2 tunl. årligen afsvedjas.
Således vexer årligen svedjeråg på 2
tunneland. I fetn år efter svedjandet kan
marken betas. Således finnes bete på 10 tunl.
Det, vill säga, att tolf (12) tunneland
ständigt användas till näring för menniskor och
boskap. De öfriga 38 tunnelanden bära
skog, som håller på att återvexa till
svedjande, och gagna ägaren till platt iogen
ting annat.
I stället skulle han kunna företaga sig
att på en gång nedhugga all skogen på de
fyra femtedelarne af sin mark och endast
bibehålla 10 tunneland bevuxna, hvilka
dessutom kunde vara de stenigaste och
ofruktbaraste, han ägde. Här skulle han
börja med att hämta sitt årliga behof af
gärdsle och bränsle på det sätt, att han
utgallrade alla träd, som vuxe för tätt, och
qvarlemnade på tunnelandet t. ex. blott 200
träd (ehuru der kunde fullvexa ännu vida
flera). Han finge på detta sätt en park af
2000 träd; och så snart han hunnit sluta
gallringen, kunde han börja att årligen
hugga 20 träd af de qvarståenöe, hvarmed han
sedan alltjemnt finge fortfara, under
förbehåll, att han följande året alltid på den
plats, der han huggit (träden borde alltid
tagas i ett sammanhang näst intill hvarandra),
planterade så mycket, att ao vextliga träd
der i stället kunde upfredas. Orn hundrade
år vore parkens första upsättning uthuggen,
och de 20 träden, som först planterades,
vore mogna att huggas, såsom hundrade åt
gamla. Med tjugu sådana träd, ja, med
tjugu 5o års träd, är en bonde för sill ån
behof belåten. Han kan årligen spara
några deraf, antingen på rot eller i godt
förvar, för att äga byggningstimmer, när
han behöfver.
Antagorn, att vi missräkna oss, alt åbon |
behöfver mer och att parken afkastar
mindre. Förökom då parkens vidd ända till
dubbel; 20 tunneland Irån 5o, återstå 5o,
Således i alla fall trettio tunneland att be- j
gagna i stället for tolf, till folks och
boskaps försörjande. Ersättning för
svedjerågen är det första, som bonden ropar på.
Kan han då icke, i stället för allt årligt |
arbete med svedjelanden (i sanning ett groft
arbete), en gång för alla upbryta 4
tunne-land af de 5o, träda hälften deraf årligen
och beså den andra hälften, och skall icke
detta gifva honom, med vida ringare inöda,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
