Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke, hvad delta skulle gora till saken. Att
i alla fall ”frågan”, hos Högsta
Domstolen , såsom annorstädes, "bör bestämma
”gränserna för svaret,” är ostridigt och
hade lika säkert bordt iakttagas, om det
kommit an på att döma, som när ett
underdånigt utlåtande skulle afgifvas. Men sedan
frågan var besvarad, (om ock man antager,
att svaret verkligen är enligt med lagarne)
skulle väl ingen ting hafva hindrat Högsta
Domstolen att säga sin underdåniga mening
äfven om lagstiftningsgrunderna, hvilket den
också i sjelfva verket gör, då den
framdrager så mycket historiskt, som icke i
något annat än detta afseende kan höra till
saken eller inträngas inom den trånga
bestämningen af svaret, då det skulle omfatta
blott ”livad gällande lag stadgar.” Det är
då icke i ’’formen,” vitan i sjelfva saben ,
som vår mening är skiljaktig med Högsta
Demstolcns. Men vi uprepa, att den är
skiljaktig, icke blott om
lagstiftningsgrun-der, utan om tillämpning af verkligen
gällande lagar. Då Konungen hvarken hörer
till något af de fyra Stånden eller till
någon klass af medborgare, (och häri har vår
granskare icke motsagt oss}; så anse vi det
uppenbart, alt förbudet i adeliga
privilegierna för Konungen att förvärfva frälse
jord hvarken är uphäfvet genom den lag,
som tillåter alla fyra Standen eller
genom den, som tillåter svenska män af alla
medborgareklasser, alt förvärfva och
besitta jord i Sverige. Detta skäl synes
tillräckligt; och det behöfves ej mer än blotta
kraften deraf, för alt motivera
beskyllningen emot oss om häftiga anfall — en
beskyllning, som ensam bättre än någon ting
annat legitimerar benämningen Furfäktare
af offentlig granskningsrätt. Sedan denna
rätt nu ej mer kan störtas af sina fiender;,
ser man ej dessa mer — alla hafva blifvit
dess värmer och förfäktare.
I anledning af artikeln i Granskaren, aiU
gående Konungens Befallningshaf
vandes i Elfsborgs län utlåtande om
Krono-skogarnas försäljning.
Att Konungens Reiallningshafvande i
Elfsborgs lan skett orätt, lärer icke böra
betviflas; men hvårföre Granskaren häldre
vill, att vi skola bära skulden, än
Colle-gierna, är svårt, att förstå. Om de gjort
en ogrundad upgift på Konungens
Belall-ningshafvnndes räkning uti en handling;
som redan genom sin tillvarelse var publik
och kunde tryckas af hvem som behagade,
på Collegiernas ansvar; men vi deremot
blott anmärkt, alt upgiften var ogrundad;
så frågas, hvem som här felat? och
hvar-före, då Konungens Belällningshafvande
blir lika rättfärdigad genom ådagaläggande
af Collegiernas misstag som genom en
tillvitelse mot oss, Granskaren icke heldre
väljer , att uplysa allmänheten om hvad den
änrut icke sett, verkliga beskaffenheten af
Konungens Befallningshafvandes
underdåniga utlåtande?
För öfrigt är det märkvärdigt, att Gran-*
skaren tillåter sig yttranden om Collegiernas
ruttna vishet, just då nemligen, när
fråga är om de Collegier, Yt verkligen äga,
och o-m misstag, som påstås verkligen vara
begångna — icke om Collegii-inrältningen
i allmänhet, såsom vi någon gång omtalt
den, med förutsättning af alla rättvisa
undantag , och utan all tillämpning på de verk
och personer, som mi verkligen existera —
en skillnad , som visserligen icke kunnat
undfalla Granskaren, och utan hvars
iakttagande man blottställer sig alt antastas
såsom smädare lör sådana uttryck, som
lian nyttjat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
