Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunna äf Underrätt uphäfvas, förmådde
Hofrätterne att blindt efterlefva samma
påbud , i fall de blifvit gillade af ett
Riks-Collegium, hvars beslut ej kunna af
Hofrätterne uphäfvas? och om den klagande,
när han hos Konungens Högsta Domsto^
sökte rättelse, finge det besked, att Kong!.
Maj.t redan, i Statsrådet tagit ett beslut,
som.Högsta Domstolen ej kunde ändra, och
hvilket hindrade Iiögsta Domstolen att
tillämpa lagen på ämnet ?
Vi fråga våra rättslärda, om icke detta
är en felfri slutledning från den satsen, att
ingen Domstol får vägra att efterlefva ett
påbud, som den icke äger makt att
up-hälva ? Att all verklig domaremakt
härigenom är tillintetgjord, faller genast i
ögonen. Och detta skulle vara den största
bland alla olägenheterna af den
ekonomiska lagstiftningens öfverlemnande åt
styrelse-makten, utan ’motvigt från
representationen. Om den, som stiftar den
ekonomiska lagen, också är berättigad att
ensam afgöra, huruvida han är berättigad att
kalla det ena eller andra ämnet ekonomiskt
och således föra det. under sin
lagstiftningsmakt; så finnes knappast någon civil-,
cri-minal- eller Kyrko-lag i trygghet mot
sly-rande maktens godtycke.
Derlöre beröma vi oss af en
sjelfstän-dig Domaremakt, att vi tro den skyldig och
berättigad till hämmande af dylikt
godtycke. Vi säga visserligen icke, att den må
uphäfva sig till en myndighet, som ogillar
Regeringens beslut. Men vi påstå, att
Domaremakten icke är till, om den icke sjelf
får pröfva, hvad som är lag och bör gälla
till efterlefnad i hvarje ämne, och endast
på sådan lag fota sina beslut. Ehvad
Grannkuren och andra härom ock må komma
att säga; så kunna vi ej föreställa oss
någon våda för samhället genom en sådan
Domaremakt. Ty en Domaremakt hör vara,
såsom den hos oss också är, ingen ting
annat än en ropande röst, beröfvad alla
medel, atl sjelf verkställa något. All
verkställighet skal.l gå genom den styrande
maktens händer. Det är bättre, ati denna makt,
om den vågar och tror sig kunna försvara
det, tillintetgör all verkan af ett
Doinaremak-te«s beslut, än alt den i förväg tillintet
gör verkan af lagen, hvaraf detta beslut
skulle blifvit en följd. Fruktar inan något
af Domaremakten; så sätter man sig aldrig
i säkerhet genom företag mot lagarne; ty
det farliga från Domaremaktens sida beslår
väl uli lagarnes öfvertnidande. Det är
endast lagarne, man fruktar, när man vill
hafva rätt att föreskrifva sådana. Man
litar på Domaremakten, så länge man icke
företager sig att vägra verkställighet åt duss
beslut.
Domarens behörighet att urskilja, hvilka
lagar som gälla eller icke gälla för det
ämne, hvaröfver han skall döma, innebär
ovil-korligen rättigheten att vägra tillämpning af
alla bud och befallningar, ulgångna från
en myndighet, hvilken till deras utfärdande
icke varit berättigad. Di n lägsta instancen
far, lika litet som den högsta, döma
skogs-åverkaren eller snattaren till dödsstraff eller
spö, om än ett kungligt påbud befallde, att
så skulle ske, så länge Konung och
Ständer icke stiftat en lag derom. Sakens
obetydlighet förändrar ingen ting. Domstolarne
äro lika litet berättigade att, på en blott
Kunglig befallning, öka inbrottstjufvens
spö-straif med ett enda par, eller döma någon
till en skillings högre böter, än lagen säger.
Sådant torde vara allmänt erkändt, ehuru
man icke lika allmänt besinnar, ati saken
är densamma, livad helst ämnet må vara ,
deri Domaren bör urskilja, hvilken lag som
skall loljas, eller icke.
Då likväl, såsom redan anmärkt blifvit,
den antagua praxis strider häremot; lärer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
