Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
höga Congressens begrepp om inonarkiska
principen skall vara fulländadt. Folket i
Neapel skall visserligen då förklaras
obe-rättigadt {\tt q.varhåjla hos sig sin Konung
och tvinga honom att behålla Kronan. Men
lika pberältigad skall Konungen förklaras
alt regera sitt lolk annorlunda , än det vill
vara regera dt Hans ratt att nedlägga
spiran , den 6tund lian icke får föra henne så,
som lian vill, är nödvjlndig ej blott för
Majestätets helgd , utan för hans frihet såsoip
xnenniska. Men häraf följer icke en
skyldighet lör folket att utrymma sitt land,
för att lemna plats åt undersåter, nöjde att
regeras af Hans. Maj t, på det sätt Han vill.
Må man ej lic Mer misskänna skillnaden
imellan Neapels tillstånd vid revolutionen
och en redan conslifuerad stats. Het lida
veto, som införes genom en constilution,
existerar icke före den; och om det funnes,
s,kulle ett despotiskt styrd t riko aldrig kunna
ändra sitt tillstånd, utan att bero af samma
despotiska nyck, från hvilken <^ct yilie
befria sig.
Det nyaste inan berättar om den
antagna betydelsen af den inonarkiska
principen, styrker i den tron, att denna
prin-cipe egentligen borde heta aristokratiens och
prestväldets. Man falar om inga monarkiens
pverogativer, utan om magnaters och
pre-plers bibehållande vid deras vähle och
inflytande. ljörde man ieke alltjemnt
upre-pas, alt det är monarkerna som besluta,
su skulle inan lätt trx», att endast
aristokrater oeji nresler halva sina ombud i
Troppa«.
i Ivar dm inonarkiska principen
der-eniot foiifvit verkligen angripen, är England.
Ett mera olycksbåxlande år har detta gamla
constitutionella rike sällan öfveriefvat, än
lB’io. Dess frihets innersta väsende är
skakadt. liigtn stat bar genomgått så många
och hårda pröfniiigar, så wånga blodiga
inbördes krig; men krig, ehuru förfärliga,
äro dock icke att likna med denna så vidt
spridda anda af missnöje och förbittring,
detta djupa förakt för magten, denna af hatet
och föraktet härledda grundsats- och
sedelös-liet, som nu synas hatva bemagtigat sig en så
stor dtd af Engelska folket. Kanske endast i
Carl frs tid kan rrian uplc-ta något dylikt,
dock icke till den grad som nu. Måtte det
gamla Albion, den conslitutionella frihetens
och yttranderättens vagga, icke förlora sin
lröga rang bland stater ! Måtte icke det, såsom
många fysiska ting, dö yt, sedan det
fram-bvagt det goda, dö ut, sedan den heliga
dd, det så länge gömt åt vadden,
ändlli-gen begynt spridas till angränsande stater\
En hemsk aning fattar sinnet, då det
betraktar all denna verldens vansklighet och
tingens vanliga gång; då det påminner sig,
huru allt i verlden blott är en onphörlig
död och en yphörligt ny födelse. Då något
nytt friskt upväxer, kan man oftast sluta,
att det, som buril fröet, gått under eller
år färdigt dertiil.
Om anledning finnes till dessa mörka
aningar, kan man jaka eller neka, allt
efter som man ser årets händelser. Vi vilja
f korthet återkalla dem i minnet.
Aret begynfes med uproriska rörelser
i England och en del af Irland.
Radica-lerne öfvude sig offentligen i vapen; och i
hyarje annat land hade ett allmänt upror
varit, eller åtminstone ansetts vara . för
hand. Men den ofantliga kraft, som
Engelska regeringen äger, just derföre att
denna kralt icke är en för sig sjelf bestående,
utan lagens och hela folkets, concentrerad
på en enda punkt, men med sina rötter
spridd i hvarje den minsta koja,
framträdde här i liela sin glans. Då i andra
länder det minsta sken till oro genast
väpnar den verkställande makten, kan hon i
England yåga a-il alltid lata hotet och be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
