Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Samhället äger likväl en obestridelig
rätt, att garantera sitt bestånd, sina lagar
och sin ordning. *) Den individue som
dietatoriskt uphatver sig **) ölver dessa före-
handhafvandcderas helgd och cftcrlefnad ,
vore samhället alldeles likgiltigt’ för den . som
*ökte säkerhet under dess* lagar. Att lcfva i
samhälle, utan att skyddas af lag, vore att
hafva underkastat sig andras godtycke. Man
ägde da af samhället endast den fördelen att
icke kunna försvara sig mot våldet, såsom man
skullo kunna i- ett öppet vålds-tillstånd eller
så kalladt vildhcts-tillstånd, der man af
intet samhälle vore umlerkufvad. Detta är det,
som Hr. L. säger vara bättre än en
samhällsordning, som icke knnde befrämja sina
ändamål annorlunda, än genom öfvertradelsc af de
lagar, för hvilkas helgd den är stiftad. Ett
samhälle, som nägosin behöfver p* detta sätt
uprätthällä sig, tror han icke vara alt
efter-sträfva. ITan liar alla Vettiga författare i
sam-hällsläran lör sig. Hvarföre motsäger man
honom häruti? Omöjligen lör annat, än att
man vill påstå, alt våldstillstånd, under namn af
3amliälle, är bättre- äu vildsbefö-lillstSitd , uit ett
samhälle förtjenar bestå, som uprättltSlIcr sig
genom ölVerträdcdse äl sina egna lagar. Alt ett sS—
dant påstående hänger väl ttllsammans med
förfäktande af lagstridiga steg, är begripligti
Men obegripligt" är, Itvartill det* beliöfvt-s , dl
man säger sig kunna med lagen försvara sina
ge ruin g ar.
Genom annat-än lågarnes Kandhafvande ?
*&) Män npbäfvei sig dietatoriskt, dl man vill
hafva lagarue rftcrtefde ? Likväl kan det icke
nekas, att man är något oblyg, när man vill
dot, i trots af höga Embetsmäns- godtycke..
Kanske man borde först komma krypande tilf
dem och ffåga, om inan får anklaga dem ?
Om de dl sade: min vän, mitt godtycke ar
nödvändigt’, att garantera samhällets’ bistånd,
dess lagar och dess ordning} sS skulle man i
djupaste ödmjukhet stryka på foten och tiga,.
Visserligen’stodr i alla fal)’lagarue gvar, oeb
man kunde efti rlefva dem mot den , man
icke fiuktade, eller mot de«, b om irke vort i
gunst. Men begära , att lagarnc skola verk*
ojelfständigJ; säga- till godtyckets Herrar:
högtfor-säme Iltrrar! jag b< gär irke lof att anklaga Er;
}9&.rådlrSgar lagen och ggr, ])3 milt ansvar,, b vad
mål och for ett Bcfaratlt ogillande eller för
att tilltruga sig bifall af sine meningar icke
liar försyn att påkalla samhällets uplösning,
bör vänta af samhället ett svar som rättvist
straffar lians djeifhet och varnar hvarje
fiende af lugn och fred emot vådan af så
brottslige efterdömen ***). Det skulle då på
säkrare grunder kunna beta: bort med
freds-förslöraren: ett vildhets-tillstånd kan ej
vara sämre än en samhälls-inrättning, der
vördnad lör samhället, dess lagar och
former icke vore hvarje medborgares
ovillkorliga åliggande, der man föredrog våldets
rält för samhällets heligaste föremål och der
hvarje egoist, i tTotts af alla former,
tillerkände sig behörighet, att vara tolk. af den
allmänna viljan
jag tilltror mig; jag säger rakt St Domaren , alt
jag känner min rätt och bevisar den, och jag
frukta)’ ingen ting annat än lagen — se sådant
kallas dietatoriskt, sambällsförsiörandc,
laglöst; det kan kallas , hvad man behagar,
?n-dast man undviker det rätta namnet:
fiendskap mot dem, snm vilja förtrycka i Ingen*
namn; kärlek och förtröstan till Ing och samhälle.
***) O! oiu ett sådant svar kunde fås* Sedan
skulle mail vara i fred för den djerfhet,
som förtröstar på lagen och ej fruktar alt
begära , hvad lagen lö! var. Man komme «lt då
i stället se djerfhet mot lagen, och denna
Lomme ej mer alt’ verka sjclf, utan grnoili
sina höga garanter, hvilkus huldhet mot
lagen vore de garanterande makternas huldhet
i politiken wist dc subordinerede eller så
kallade beskyddade makterna.
-f) Hvilken sträng dom! Ja, tnä lagen *ala högt
mot. den, som så högt påkallar honoui! Må den
verklige iredsföratömren, den, »om släpar oss
ur våra lins och vräker oss i fängelse utan
brott och ser igenom finger med dem, som
pina oss, för att få oss brottsliga, må
han-blif-va — icke bortdrifven , ty så säger cj lagen,,
utan blott sjclf straffad på en tid med förlust
af den frihet, bon beröfvat oss. l)et är han,
som glömt vördnaden för samhället, dess
lagar och former. Del är han, som
före-dragit våldets ratt för samhällets h«-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
