Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sist församlade Ständers underdåniga
önskan, nedsatta Comité för reglering af
Statens embeten och tjenster har, på sträng
kunglig befallning, påskyndat sin
verksamhet. Det lärer böra betraktas såsom ett
framsteg till näringsfrihet, att i de sista
dagarna af året utkommit ett förbud mot
iuskarejagt; och det ser nästan ut, som 1810
års Concessioner ändtligen framdragas i
ljuset, såsom Samuel framletadSe Mosia lagr
sedan den länge legat glömd.
Yisserligen finnes ett parti, ett
mäg-tigt parti (till dess nemligen folkets vilja
en gång får öfverhanden), som med liloch
blod försvarar allt gammalt och ieke vill
erkänna nyttan af några förbättringar.
Äf-ven delta parti har enkom fått organer,
som, med skäl och utan skäl, mest med
mystiska hotande fraser, söker afvända det
öfverhandtagande sträfvandet efter
offentlighet och förbättringar. ”"Vår lyckliga*
belägenhet,” säger den* ofvannämnde
ministe-»iellä tidningen,, ”ännu en gång af
oförståndet eller illviljan satt på spel, torde
icke med krafter, sådana som våra, kunna
försvaras och lärer, en gång till lörlorad,
ej mer stå alt återvinna.” Man vet, hvad
vår lyckliga belägenhet här betyder, och
att derunder inbegripas alla dessa fov värt
land passande inrättningar, som i den i
fråga varande tidningen alltid så högt
prisas _ deribland icke förgäten den herrliga
skråinrättningen och det sätt till dess
up-rätthållande, sedan den genom lag är
af-skafläd, hvarom förlidet år blifvit så
mycket och så allvarsamt tvistadt __ hundrade
andra saker att förtiga, hvilfca, en gång
, lyckligen oeh väl f örlorade , visserligen icke
mer skola stå att återvinna, om ej på
samma sätt, som skråväsendet blifvit
återvunnet, eller rättare aldrig försvunnit, ehuru
uphäfvet.
Men* låtojn oss tyda denna fruktan till
det bästa och antaga, att man ömar ulven
för det goda i vår belägenhet, då man
darrar för all ändring deri och tror henne lika
ömtålig och svag, som förträfflig. Fruktan
för alla förbättringar må nu vara en känd
och gammal sak. Men att misströstan om
fäderneslandet 6å naturligen och nära
dermed förenar sig, tyckes man hafva bordt
mindre tydligen röja. Ali rönet är lärorikt,
kan imediertid icke nekas $ det visar, att
man endast då förälskar sig i de gamla
heliga fordomarna, när man bäivar för hvarje
ruskande löf, aktar nationens kraft för
intet, räknar på ingen allmän vilja, ingen
kärlek till samhällsbandet, och tror allt
för-loradt, allt färdigt ati sammanstörta , vid
minsta rubbning i en föråldrad del, ehuru
likgiltig den må vara.
Huru vida skildt är icke detta
tänkesätt från den behjertade patriotens, som
känner med sig, hvad lian kan göra för
sitt land, och känner, huru små alla faror
äro*, när medborgerlig anda leiver i den
statsform, man har att försvara, och när den,
som arbetar för sitt land, är trygg att njuta
de välgemingar, dess lagar lolva honom!
O huru denna lyckliga belägenhet skall stå
all återvinna, om än of örståndet (hos dem,
hvilkas oförstånd kan skada henne), om än
sjelfva illvilfjcin skulle sätta den på spel
icke blott en gång, utan hundrade gånger!
Medborgare, öfverdrifvom icke begreppet
om vår lyckliga belägenhet; men erkännom,
att dess fördelar äro nog stora, att tjena
till grund för en rättvis tillit. Begripom,
ati, så vidt hon är god, är hon älven läst,
uthärdar pröfningar, skakar ifrån sig det
odugliga, utan allt äfventyr för det goda.
Inskrifvom lagen i våra bröst och
1’örtrö-stom tryggt derpå, alt om än våld och
ränker mägtade stycka hyarje del af vår
samhällsbyggnad från den andra, skall den
likväl hvarje gång åter upstå ur sitt grus, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
