Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 118*
i82I.
ClPCIx 11)02.-jVls €©®lv3ffiK.
Thorsdagen den 15 Februarii.
Sine ira, studio et metu.
Kagra ord om Argus och Publiciteten. *)
(Forts, fr, N:o 117.)
M
d * J.ed publicitet, offentlighet i det offentliga,
såsom Argus sjelf kallar den, torde väl icke
böra menas något annat, än rättigheten att
veta allt, som angår all,inäpna ärendyr,
omöjligheten att i ett sådant ärende företaga
*) Med alltid samma vördnad för den erkända
öfverlägsciiheten, betyga vi, ott ett sådant
svar, som Argns gifvit oss,’ skulle varit oss
omöjligt att gifva. En egen förmåga fordrar
det, att efter en sådan lexa, som han fått,
icke känna behof att rättfärdiga sig på annat
sätt, än med ett hånande oeh plumpt joller.
Det fordrar lika afgjordt förhäfvando öfvcr
läsare, som öfver motståndare. Skilje detta,
livem som kan , från förakt för förnuft och
rätt.
Vi tacka den väldiga motståndaren for hans
concert, och önska oss ingen ting bättre än
att hos honom göra oss förtjenta af flera
dylika. Ödet gör rättvisa. Man röjer sig, uran
att tänka derpå. Vi hafva sjelfrnant tillstått,
att det ej är utan harm, som vi angripit
honom. Känslan bar då framlrädt å ömse
sidor — bvarje förståndig betraktare gör båda
de stridandes bekantskap. Vi äro nöjda att
dömas på de faeta, som ligga för honom. Må
han icke glöma att afgöra, hvem det är, som
har anlag att förhärda sig mot sanningen,
eller om det är bättre att till förklaringsgrund
antaga den grad af egenkärlek, som
förblindar sjelfva förståndet och gör sanningens
förnekande uprikligt.
något, som icke får komma till allmän
kännedom. Efter detta begrepp är det brist
på publicitet, så snart något ämne hos
någon statens auetoritet får förekomma, utan
att hvarje medborgare äger tilltvinga sig
underrättelse ora dess behandling. Argus
åter mäter publiciteten efter antalet af dem,
till hvilkas kunskap ett sådant ärende
verkligen kommer. För honom finnes
publicitet endast i den mån, hvarje medborgare
vet det, som han kan få veta.
Skilnaden imellan dessa begrepp är
den, att då efter det ena hvar och en lät—
teligen kan erfara, livad publicitet som
finnes, kan åter efter deL andra ingen
men-niska demonstrera, huru stor den är, ®ch
när den är stor nog eller icke. fin
tryckfrihet, sträckt till alla ämnen utan
undantag, är det bestämda beviset för den högsta
möjliga publicitet af förra slaget. För det
andra slaget livad bevis skall man väl
söka? Några hundrade åhörare samlade på
lagstiftande församlingens galerier, i
dom-salarne eller hvar helst man kan höra och
se allmänna årenders förvaltning ? Vara
Hvad vi lärt of alltsammans, är att icke
mer nyttja uttrycket ”rättsinnig publicist.’’
Detta uttryck är löjligt, såsom man ser; och
Argus vet bäst, huru olämpligt det ar.
Slutligen bedja vi våra läsaro anmärka, att
renegaters (hätskhet mot cn afsvuren lära <■)
alltid trygga dem mot återfall.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
