Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Thorsdagen den 1 Martii.
Sine irn, studio et mctu.
Om olika inrättningar af A dal.
Het låter besynnerligt, att vissa
människor skola vara födda till företräden och
anses a£ ädlare natur an andra. Det låter
besynnerligt; men det har ändock inträffat
nästan öfver hela verlden. Vi vilja här icke
ingå i någon undersökning om rimligheten
éller orimligheten., billigheten eller
obilligheten af en dylik fördom. Genast
förefaller det obilligt för ett sundt förstånd , ati
rättighet till ära, befordringar o. s. v. »kefll
kunna ärfvas, att den dummaste, den låg—
sintaste, den råaste skall kunna iå afräkna
sin dumhet, sin låghet, sin råhet mot
förfäders snille, ädelmod och oplysning, att en
skall få ostraflad förhäfva sig öfver lagur
och medborgare, derföre att hans förläder
voro hjeltar, snillen eller rika. Hvem
finner icke detta orimligt?
Men detta är ingen nödvändig följd af
^de/s-inrättningen. Det inträffar på mänga
ställen; men det inträffar icke öfver allt.
Adel har flereslades fått en mera
förnufts-och ändamålsenlig inrättning. Grunden till
skilnaden ligger i olikheten af Adelns
första bestämmelse, som i vissa länder var helt
annan an i andra. I somliga upkotn adel
genom embetens ärftlighet; så t. ex. i
Tyskland, så i England. Detta var länsadol,
och det enda sambandet i staten var Ko-
nungens eller Kejsarens öfver-länsrätt. De
mägtige vasallerne tvungo sina monarker att
förläna deras söner samina län; men för»
belåningens verkställande voro de icke
fä-derues efterträdare i embetet. ’Huru som
dessa einbeten blefvo verklig besittning,
horer icke hit att utvickla, ej eller huru län
i andra och tredje hand upkotnmo och
således äfven de minsta possesaioner iingo
form af län.
! andra länder, t. ex. de nordiska,
up-stod en egendomsadel, af de sjelfägande
-Oberoende landtmännen (hos oss bönder),
livilka genom sin rikedom bildade en egen
mägtig kast, soin slutligen skilde sig Från
alla andra och ansåg sig ädlare än de. Detta
slags adel blef ärftlig; blodet ansågs ädelt,
och alla stamfadrens ättläggar voro
adelsmän och hadc rättigheter såsom sådana.
Ett visst företräde Framför andra kbr.i val
alt, genom vana, i de
förstnämndeländerna tilläggas äfven länsadelns hela slägter,
i synnerhet derföre, att alla afkomlingom«
stodo i apparcnce att ärfva länet; men
verkliga medborgerliga adelsmanna-funetioner
ägde de ieke.
I England har länsadeto-inrättningen
hållit sig renast. Adelsmännen utgöra icke
en serskild människoiaoe, i alla
utgrenin-gar skild från alla andra. Rlodct anses icke
ädlare hos en Hertig än hos hfar och en
annan. Del är Hertigen af Norfolk, Iierr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
