Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slås, antages och gillas, så forstås af sig
sjelft, att Konnngen lemnar sin sanction,
och han skall verkligen gifva den, då
utkasten föreläggas honom, medelst den i r43
Alt. innehållna formeln.”
150) ”Skulle inom förloppet af 3o
dagar , under hvrlka Konnngen har att gifva
eller vägra sin sanction , den dag infalla ,
da Cortes skola sluta sina sessioner, så skatl
Konnngen gifva eller vägra den på de
första ålla dagarne af de följande Cortes’s
session; och 1 o’rfTy I er äfven denna tid, utan
att han gifver den , så skall det anses så,
som om han gifvrt den, och han skall
äfven verkligen gifva den i den fibeskrifna
formen. Men vägrar Konungen sin
sanction , så kunna dessa Cortes ännu en gång
rådslå öfver samma lag-utkast.”
151) ”Om också, sedan Konungen
vägrat sanetionen åt ett fag-utkast, ett eller
flere år förflyta,, utan att samma utkast
å nyo föreslås, såsom ursprungligen vid" den
tid, då första deputationen antog det,
eller urrder de två derpå följande
deputationerne *); så skall, i afseende på det, som
rörer den Kungliga sanetionen , dock
alltid det gälla , som blifvit stadgadt i de tre
föregående artiklarne. Men om detta
lagutkast icke å nyo föreslås under loppet af
de tre depntationerna, utan föredrages
sed-nare, så, ehuru affattadt i samma uttryck,
skall dét sedan , med afseende på de
of-vanföre nämnda följdernaanses som ett
nytt utkast.”
i öst) "Om lag-utkastet andra eller
tredje gången löreslås och förkaslas af
Cortes , under den i föregående artikel
nämnde mellantid,, så skall det anses såsom ett
nytt utkast, det må sedermera föreslås när
som häldst.”
*) En deputation Kallas den tidaf tvS Ir, som
Iivcrje upsältuing a£ deputerade innehafver sina
fuii etioner.
i5o) ”Lagavnc nphäfvas med samma
formaliteter och på samma salt, som de
blifvit antagne.”
Man har väl vant sig alt anse för en
grundregel i representativa
statsförlaltnin-gar, att Monarken, eller med ett ord den
ena integrerande delen i lagstiftningen, äger,
vid lagars beslutande eller uphäfvande,
mot-väga de öfriga. Man bar ansett detta
nödvändigt, emedan man trott hvarje del
endast derigenom kunna skydda sig och sjelfva
sitT tillvarelse mot de öfrigas inkräktuingar.
Man har antagit det för grundsats i
England, där ett veto af någon bland
parlamentets tre beståndsdelar (Underhus,
Öf-verhus och Konung) varit nog och, ehuru
ofta*Uprepadt, alltid nog att hindra hvarje
beslut af de öfriga båda bestånds-delarna.
Men detta har varit blott tlieori och har,
i praktiken, aldrig visat sin nödvändighet.
Hvad de båda husen beslutit, har
Konungen, efter den verkliga frihetens stadgande
vid Wilhelm HI.s upstigande på t hron en,
nästan aldrig vägrat sanclionera. En sådan
opposition hos båda hasen mot regeringens
vilja har betydt, att regeringens organer,
Ministrarne, varit mogna till afsältning. Man
har trott sig där böra beherska husen
genom pluralitets vinnande, och icke genom
prerogativers användande. Också är del i
sjelfva verket en orimlighet, att regeringen
skulle sätta sig emot, hvad som beslutes a£
folket eller dess ombud ___ så länge man
anser representanterna verkligen yttra
folkets vilja.
Nord-americanerne npfunno först den
idéen , att lagstiftningens beslut kunna
blif-va lagar utan regentens (Presidentens) bifall:
Om detta bifall vägras, återgår beslutet,
tillika med Presidentens invändningar, till
representanternas hus och Senaten, och
blifver lag, oaktadt Presidentens vägran,
om de å nyo fatta det. Men detta måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
