Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ömtåliga sak. Inbillar man sig då, att den
verkligen var af vigt för thron öljden?Vår
från Konungahuset oskiljaktiga trygghet står
den då på sådana fotter, att den skakas af
hvarje fläkt? Skall ftian söka betydelser i
ett par dårars prat eller elt par drucknas
infall, for att upleta vådor for detta högsta
nödvändiga i samhället, detta kraftigaste
bland dess sammanliållningsband? Det mest
vördnadsbjudande och vigtigaste bland
folkets interessen, med hvilket vår
sjelfstän-dighet 6lår eller faller, det som mest af alla
sammanvuxit med hvarje klok svensk
undersåtes alla lofliga förhoppningar, skall det
ej vara starkare, än att man tror det stäldt
på spel, hvarje gång ett obetänksamt eller
meningslöst ord går öfver någons läppar?
Detta höga fosterländska interesse, hvars
förrådande är träidomens inkallande öfver oss,
och som derföre måste vara mäktigt nog
att motstå skakningarne af de djerfvaste
fac-tioners utbrott, al de vidsträcktaste
sammansvärjningar mot friheten, skall detta heliga
interesse mot det minsta, det minst
grundade alarm försvara sig med ängslan, med
väld och laglöshet, liksom kände det hos
sig sjelft icke den ringaste kralt eller trygghet?
Hvad annan storsinthet framlyser i det
folkets begrepp om sin trygghet, som tror
högmålssaker vara de, hv;«ri man aldramest
sorgtälligt måste vårda den anklagades rätt,
som dervid aldrig föreställer sig, att
fäderneslandet är i våda, utan blott bemödar sig
att, genom rättegångsformernas långsamare
gång och det högtidligaste försvar för den
anklagade, afsvala den allmänna harmen emot
den missledde dåren! Om någon
national-stolthet anstår oss, i sanning är detta den
första, vi böra tillegna oss. Förhemligade
undersökningar om stalsbrott, och domar,
dikterade af tyranniets feghet, har Sverige
halt nog, för att kasta skuggor på styrelsen,
såsom beständigt bäfvande lör folkets miss-
nöje. Det är tid, att offentligheten begagna*
för att visa, att svenska folket lål att höra
äfven de ämnen, aom kallas vådliga, utan
att hvarken genast bäfva för vidtutseends
stämplingar, eller rusa till deltagande i
förrädares planer.
Men hvarföro börja med att ursäkta en
granskning, hvartill vår rättighet är så
ovil-korligen gifven? Skulte vi väl frukta, att
svenska folket låter missleda sig om
afsig-ten hos den, som ville påstå, att klokheten
bjuder tystnad i en sak af denna
beskaffenhet? Folket skulle ej begripa, att do
misstag, som kunna vara begångna af
miss-förstådt nit för Konungahuset, i och för
sig sjelfva hvarken lända till Dess skada
eller Dess fördel, mea att den minsta skymt
af rädsla att yppa dessa misstag vore en
förolämpning mot detta Konnngahus? Vill
man påstå, att den röjer trohet mot
Konungen, som söker inbilla oss, att liap
misstror svenska folket, hvarje gång en fiende
till Hans person uptäckes, och tror sig
hai-va uptäckt en fiende till sin person, hvarje
gång en misstanka mot någon framkastas
af cn beställsam ögontjenare? Det skulle
vara Konungens önskan, att en sådan måtte
straffas, skyldig eller oskyldig? Eller
hvårföre skulle Han annars ej önska, att man
undersöker, om en sådan var brottslig
eller icke?
1 trots af alla ögontjenares
beställsam-het, äger Konungen i Sverige sina
undersåters kärlek. Man må arbeta så inycket
man vill, att iörvrida begreppen om lians
plats i samhället, inblanda Hans
personlighet i allt och alleda på Honom det tadel,
som rådgifvares förvållande ådrager, så skall
man dock ej längre hindra ett ined förnuft
begåfvadt folk att göra rättvisa åt dessa
konstgrepp och lära att ovilkir ligen
utkrdf-va landets blod ur Ministrars naglar,
belasta dem med rättvis sauld lör alU orätt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
