Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.1821.
N;o 1-2.
COURICRCil
~i’ii » ■ »i»
Thorsdagen den 12 April.
Sine ira, studio et metu.
J^.edactionen af Stockholms Courier har
tvekat, ofn detta indragna blad borde
ersättas med något nytt. Den har grubblat
öfver frågan, om det någonsin bordtfinnas
eller ej, och vet icke i denna sland, om
den ej bör ångra hela företaget. Att
åstadkomma ett blad af annan beskaffenhet, har
varit och är för Red. omöjligt. I livarje
artikel har legat dess författares
individualitet y och sättet att säga hvarje sak har
varit nästan lika ovilkorligt, som
nödvändigheten att vidröra sjelfva saken, då vi
trott oss dertill upmanade af den pligt, oss
ålåg. I detla sätt eller delta val af ämnen
lärer finnas någon ting otillbörligt, någon
ting sådant, som kan vara orsak, att bladet
icke fålt fortsättas, och Red. är derigenotn
underrättad, att från dess hand ej kan
komma något, som medgifver liopp om
varaktighet. När man nu besinnar, huru ingen
ting kan mindre båta, än en ephemerisk
tillvarelse af en tidskrift, hvars hela
historia blir, att den förolämpat och försvunnit,
utan att hafva förmått skaffa sig den
allmänna aktning, .som bordt och kunnat
blifva hennes skydd ___ och det enda tänk-
bara skydd för hennes verkliga
sjelfslän-dighet; så måste denna lumpna tillvarelse
få ett ganska ringa värde emot den
skada, publiciteten lider genom skriftens
indragande.
En alfvarsam betraktelse af denna art
är i stånd att nedslå den ärliga’ viljans mod.
Ifrån den ljufva tron, att man var tryggad
nog genom afsigtens renhet och förnuftets
konstlösa bemödanden för sanningen, ifrån
den förtjusande inbillningen om en sann
sjeifständighet i medborgligt tänkande och
mwldelande, hvilket djupt fall ned till
tvekan om allt, till nödvändigheten att fråga
sig efter, man vet ej hvilka,
betänkligheter och klokhelsreglor för hvarje steg, inan
tager! Man erfar ej detta, ulan att beta>
gas af modlöshet, i fall man annars icke,
liknöjd för sin sanna bestämmelse, riglar
sina afsigter på andra föremål än det
allmänna gagn , dit denna bestämmelse syftar.
Vare det långt ifrån oss, alt i allt
vilja erkännas felfria! Imedlertid hade vi
trott, alt våra misstag fortjente rättelse,
eller åtminstone straff, om ingen annan
rättelse varit lämplig. Vi hade trott, att
antingen allmänheten, eller ock domstolarne,
borde få urskilja, om vi hade rätt eller
orätt i de tankar, vi framställde. Vi
hade ingen aning deraf, alt h vad af oss
fram-bragtes någonsin skulle kunna blifva
sådant , på hvilket kunde lämpas den lag,
som handlar om våda för allmän säkerhet*
förnärmande af personlig rätt utan skäl och
bevis, eller en fortfarande smädlighet.
Något sådant trodde vi icke möjligt för oss
ati åstadkomma. Renheten af våra afsig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
