Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ter trodde vi ensam tillräcklig att skydda
oss deremot. Den medborgliga vigt, som
bestämde vårt val af ämnen, trodde vi
vara nog uppenbar, att från misslydning
freda dessa afsigter. Och vi tro allt detta
ännu, ej mindre än förut — må yttrandet
af denna öfvertygelse åtminstone vara oss
tillåtet med samma ratt, som hvarje
anklagad’ äger, att påstå sin oskuld.
Om vår öfvertygelse bedrager, det
öf-Verfemna vi till hvarje läsare, som
vet,-hvad allmän säkerhet, hvad personlig rätt
och hvad smädlighet vilja säga _____ och ännu
mer till hvar och en, som, derulöfver, med
likartad eller närslägtad känsla upfaltat de
spår, hjertat och sinnesstämningen kunnat
intrycka uti de upsatser, vi meddelat.
Dömer oss någon af dessa läsare skyldiga;
må han då äfven döma oss skyldiga till
hvad publiciteten lidit genom indragande af
vårt blad.
Det är icke af oss, som våra läsare
behöfva lära, att publiciteteu är i sjellva
sitt väsende fri, och att tvinga henne
betyder det samma, som göra henne till
intet. Vi våga icke kalla oss publicister, den
stund en atdedning upstår till tvekan,
huruvida den mening , vi yttra, är vår egen
fria meninghuruvida vi ej skulle önska
och efter samhälls-lagen kunna säga henne
annorlunda, men icke våga det. Intet af
allt, livad vi yttra, är tillförlitligt, om en
makt, som icke är en lag, sväfvar ötver
oss, färdig att afstyra allt, som icke
instämmer med dess önskan. Vij trodde
ingenting dylikt. Vi ansågo oss for fria och
arbetade såsom sådana. En långvarig
framgång hade kan hända ingifvit våra läsare
samma ö-fvertygelse.
Ilvad äro vi nu? Kunna vi mera med
skäl begära, alt denna öfvertygelse skall
qvarblifva hos våra läsare, om vi fortfara?
Örn vårt ogillande trallar ett steg, som är
ett vigtigt föremål för medborglig
upmärk-sambet; skall man väl någonsin tro, att
vi derom sagt allt, hvad vi bordt ocli
kunnat tilltro’ oss att säga, i fall ingen ting
annat än lagen återhållit oss? Taga vi oss
åter den friheten att i något ämne upphöja
oss till domare öfver förljensten af en
handling, som vi’ gilla; skall man ej då
än mera vägra ätt tro vår Upriklighet ?
Och likväl kunna vi ej uphöra’ — vår’
förlust må vara huru oersättelig som lielsf.
Det förtroende,, vi kunnat äga, våga vi ej
längre begära^ De som,, .utan det, skulle
hafva den godheten ätt yiMafortsätta
läsningen af vårt blad, .(under det nya
namnet), kunna vi likväl lofva , att han skall
finna der så mycken sjelfslämlighet ,■ som
i något annat. Om han inskränker sina
fordringar till den frihet, tiden medgifver;
så torde lian blifva nöjd.
Den åter, som är i stånd’ att tro oss,
oaktadt hvad som händt, skall i sjelfva
verket blifva den, som minst misstager sig,
då han håller oss för desamma efteråt, soni
förut. Han må jemföra och pröfva. Det
finnes en punkt, kring hvilken allt
hvälf-veroch som ej kan rubbas, utan alt det
måste falla i ögonen på hvarje betraktare
af hela vårt politiska system. Sa länge
denna punkt står fast, skulle det föga
uträtta , om vi ändrade tänkesätt i öfrigt.
Alla de, som lida af vår öppenhjertighet,
hafva ingen ting att af oss hoppas, så
länge vi ej kunna förmås att förråda vår
Öfvertygelse i denna del.
Vi tala om- den monarkiska
grundvalen för vår samhällsbyggnad. Man synes
täfla att på olika sätt missförstå och
antasta den. Vi hafva satt oss emot denna
förvillelsens ström. Vi hafva sökt utreda
för oss , hvad som finnes i grund-idéen a£
den constilutionella monarkien; och vi hafva
funnit ett föremål för vår beundran och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
