Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
och ehuru föga den akfas i de länder, der
medborglighet herrskar och menniskan i
det vanliga lefvernet skattas efter hvad
hon, såsom sm< an, är värd; är denna rang
Sndock vida naturligare än bördsrang. Hvem
förargas icke, då han ser fåkunniga , 1 ill
kropp och själ odugliga, pojkar framsättas
ocli ijäsas, derföre att de heta ältläggar
af en slägt, som en ättefaders
duglighet eller rikedom eller ock helt enkelt
slumpen satt bland de förnäma? Hvem
känner icke en ovillkorlig kittling i
mun-vikarna , då han ser näpna Fröknar1, hvil—
Jtas hela arf af skönhet, förstånd och
kanske rikedom, består i ett gammalt aamn,
med högdragen mine skåda ned på det
så kallade packet, och tyckas förargade ,
att det vågar gå samma väg, andas samma
luft som de? Hur mången, som annars af
naturen varit danad till något godt, har
icke blifvit förderfvad genom denna dröna
om medfödt förtträde? Man har sagt, att
gamla ätter förskämmas, likasom ett
sädesslag, då det för länge vuxit på ett ställe.
Denna anmärkning är sann , eller ock vore
det underligt, om hon ej är det. Orsaken
ligger i öppen dag. Menrtiskans hela
lef-nad är en skola; hela slägtet» strafvande
en vexel-undervisning. Det är täfian och
bemödande, som drifva till krafternas
ut-\ickling. Denna måste uteblilva, om vissa
finnas af födseln bestämda att , utan
bemödande, njuta den ära och skörda den
lön, som borde tillhöra snillet och
verksamheten. Desse privilegierade förfalla till
6löbet; ty man betalar icke dyrt, hvad
man kan få för intet. Alla öfriga lörslöas
älven; ty de se, alt bemödandet förer dem
ingenstädes.
Vi hafva redan en gång utvicklat våra
tankar om adels-inräl(ningen, och visade
då , huru dermed ingalunda var nödvändigt
förenad denna tro på en större ädelhet i
blodet, denna snart sagdt vidskepliga tro,
som vunnit insteg i vissa länder, der adel
icke blifvit ansedd blott såsom
national-represenlant, utan såsoin representant för
sitt namn och sitt pergaments-bref;, där
desse , gemensamma för alla
medlemmar af slägten, utgjort grunden för
deras privilegier och stolthet. Just den epsk
af Svenska historien, hvarifrån themat för
denna upsats är taget, framvisar det
besynnerliga fenomenet af en slägt - aclel,
som ägde sin storhet på en gång i
namnet och i egendom. Den, sem yttrade de
anförda orden, var Grefve till
Wisings-borg ; men slägten var då talrik, och alla
dess manliga medlemmar hette Grefvar af
Wisingsborg, Hade blott en varit det,
så hade denne ene icke talt om
Svinefot-ter; ty lian hadc då äfven haft sin slägt
bland svinefolterna.
Nu har tron på det ädla blodet
tämligen upliört, eller åtminstone yttras deif
sällan, om icke inbördes, såsom tröst vitf
théconseiler. Svinefedterne deremot hafva
blifvit högst otrogna. Men med allt delta
är ändock icke stdndsskilnaden försvunnen.
Denna torde förtjena en serskild betraktelse.
Hvad som togs från Adeln, försvann
ieke eller öfvergick till hela nationen ; det
ärfdes af en hop andra och tillväxte. Nu
finnas i Sverige egentligen två stånd: båttre
folk och sämre fc/k (hopen, packet), eller,
med andra ord y fattiga och rika (eller
sådana, som förstå alt spela rika). De förre
utgöra mv öfver hela Europa den verkliga
Adeln ; ursprungliga betydelsen af Spanska
benämningen på Adelsmän, Ricos hombres,
har uplefvat. Denna Adels privilegier äro
väl i allmänhet icke i lag bestämda. De
finnas dock. och bestå hufvudsakligen däri,
att en så kallad bättre karl handteras med
égard af enskilda och auetoriteter, häktas
icke på så lösa misstankar, som en annan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
