Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dren? Alla de, som före Gustaf Adolf
kämpat deremot, hade kämpat med ringa
framgång. Det var han, som på två år gjorde,
hvad de alla på 12 år icke förmått. Han
var just det oförutsedda hindret, utan
hvilket, så vidt tidens händelser ligga öpna för
xnenniskoblickar, Österrikiska husets
ärelystnad och vantrons fanatism skulle lyckats
att stifta detta öfvervälde, hvilket, ehvad
det må heta universal-monarki eller icke,
skulle, efter all möjlig beräkning, försatt
Europa och följaktligen äfven Sverige, i en
helt annan och vida sämre belägenhet, än
det nu finnes.
Förslår man sig annars rätt sjelf så
måste man, synes det oss, hata ljusets
seger, hata verldens kultur, dess befrielse från
mörker och våld, när man ej erkänner de
höga bev kelsegrunderna för Gustaf Adolf»
dellagande i trettioårig» kriget. Ty dessa
grunderna voro de första och vigtigaste,
äfven efter hans eg.en tanka; tviflom , för
han äras skull, icke, alt hans tadlare häri
har ratt. För Guds sak, för menniskofrihet,
ljus och dygd, för reformationens
fullbordan, utan hvilken menskligheten ej kunnat
frälsas, var det, som han gick, den ädlaste,
den störste bland hjeltar, att förelysa
Konungar med ett exempel, som han kände
sig mäglig att gifva, huru de böra skydda
rättvisan och friheten,; för att skydda, att
värdigt uprälthålla sin egen magt. Han gick,
i spitsen för sina svenskar, med blygsam
men trygg förtröstan^ emedan han bar inoia
sitt bröst medvetandet af sin och deras
kallelse till det stora värf, han företog,
emedan han ej’ tvillade, all do och han sjelf
voro så värdiga sotu någon annan att stå
främst bland de befriade folken och njuta
kommande slägters tacksamhet for det mod,,
do ingifvit Europa, att bryta de skamliga
fjättrar, som varit skakade, wca $otu mun
hotade att åter pålägga,
Och Europa tackar honom. Och
menskligheten räknar honom bland sina
prydnader. Och genom alla verldens kommande
åldrar lefver han3 namn, välsignadl och
uphöjdt i främsta ordningen bland de stora
välgörare, åt hvilka slägtet offrar sin
vördnad. Och i Sverige ______ och i Sverige —
är man kall för hans ära, räknar man kargt
med honom, huruvida han i penningevärde
godtgjorde oss, h vad han trodde osa såsom
hjeltar ofira frivilligt med honom, för att
icke vara lottlösa i hans ära. I Sverige äflas
man att bevisa, huru allt, hvad han gjorde,
var onyttigt, om han icke dermed ökade
det timliga välståndet för sitt land ensauit
och sina samtida. Hvad menar man dä? Skall
väl hans ärestod flyttas från den lyckliga jord,
som »ett honom födas? Skall han» anlete i de
saligas boningar vända »ig bort ifrån oss?
Förlåten, o Läsare! Hjertat vill ej liga,
då man talar om en hjelte, och en den
störste, och fäderneslandets hjelte. Behållen,
om J kunnen, ingen ting mer liäraf, än
den sanningen, som äfven med köld kan
fatta», att om ock Sverige icke af Gustaf
Adolfs krig skördat annan frukt,, än den
nationernik skördade gemensamt, och som
lraingår genom kommande tidthvarf, Sverige
likväl skulle ägt skäl nog att vara nöjdt med
denna Konungs företag. Men äfven mera
enskildt hadc i sjulfva verket Gustaf Adolf
Sveriges fördel att afse, då han kastade
sig mot Österrikiska magtens härjande
ut-vidgningslystnad. Österrike var hans fiende,
genom förbundet med Pohlen.
Wasa^konun-garne där hotade Sveriges sjelf.ständighet och
hans thron. De voro Sveriges grannar,
genom dess besittningar i Preussen.
Utgången visade också, att enda medlet til! deras
tvingande alt afstå från deras anspråk, var
det, som just Gustaf Adolf tillgrep: att qräsa
deras stöd, Österrike och hela den katholr
ligan i Tyskland-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
