Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ning hos folkel. Mga sällan skulje sedan
staten Böasnkas inblanda” sig i dot
borgerliga lifvéts görorffår, och j tlå deri naym
gång befiöhld uptfada, skulle thronens
Majestät desto kraftigare verka och erhålla
den lydnad och’ vördnad, som det
tillkommer undersåter att visa sin beherrskare,
hvilken af intet så mycket försvagas, som
genom befallningen 1 med relativt allt för
små angelägenheter, vid hvilfca dessutom
misstag och missförstånd olta måste’
inblanda sig, genom undersåters oundvikligt ringa
bekantskap med deras regent och dennes
med sitt folks enskilda förhållanden. Ty
det går icke staten härvid annorlunda än i
det enskilda husliga lifvet den husbonde,
söm i sitt hus erhåller föga aktning, om
han , i stället för sina egodelars förökande
och en allmän upsigt, nedlåter sig till lägre
husliga göromål , hvilka lian aldrig kan så
väl bésörja , som den dertill af naturen
eller genom up ostran bestämda tjenaren. Lan,
städer och andra corporationer skulle
ä£-venväl vinna dervid, dels omedelbart genom
den ringare kostnaden för förvaltningen af
deras inre och egna augelägenheter, dels
äf-ven, och ännu mer, medelbart genom den
trägnare omvårdnad, som alltid lemnas det
egna ärr ett främmande; och som sitt eget
kommer alltid borgaren eller landlmannen
atl betrakta sir. stad, sitt härad, sil t län,
samt alt vaka öfver dess interesse, så snart
han kallas till råds eller deltager i dess
förvaltning och styrelse. Statens regering skulle
af en sådan inrättning draga den
ovärderliga fördel, att, med öfverspringande af
oöf-verksådliga partieulariteter, helt och hållet
iå öfverlerana sig åt det hela, som den
ensam känner, emsain inser och förmår att
handhafya.”
(Forts, v. a. g.)
Lejior ellos tal ort likeralilelen.
rUr Don Juan <!en Auilre)
Då vi vöro vid universitetet i Salamanca,
undersökte Vi tingens natur och funno —
atl ingen ting finnes, icke ens hjärna i
våra hufvuden. Då upptäckte vi äfven
grundorsaken till allt tälj*’, d- v. s. allt ingenting.
Denna grundorsak är vart eget jag,
hvilket är allt, men tillika ingenting eller,
rättare sagrft, ett bio 11 o v (isende. Endast i
motsatsen tinnes satsen-, endast i
motsägelsen finnes sagelsen. Då nu ingen ting kan
vara ett ting, d Urlo re att det är, utan
där-före att det af oss säges; så följer däraf,
alt endast motsägelsen är det existerande
Ding artsick, och att filosofen aldrig bör
låta dåra sig af det lalska skenet af ting,
hvilka tyckas framställa sig solklara lör
förståndet. Just klarheten är det klaraste
bevis på falskheten afell begrepp. I det
höga filosoferandet kan aldrig blifva fråga o n
väsende, utan endast om oväsende
Filosofen måste pröfva begrepp och satser,
såsom kemisten pröfvar syror; han måste
alltid hafva till hands en mängd reagentia.
Kan ett begrepp, en sats, platt icke
förändra färg, äfven för de skarpaste reagentier;
då är lian ägta. Kau han däremot, genom
uprepade analyser, reaeliouer,
compositio-ner och decnmpositioner, vändas i alla
skepnader och användas till alla ändamål;
då är han oägt a. Men alldenstund endast
oväsendet är af något värde (såsom
väsendets grundämne); så är oägta af en vida
högre potentz än ägta. Sålunda, då man
en gång hunnit nog iiögt i filosoferandet
och sjelfmedvetandet, för att förstå, att
oväsendet (eller, som hopen kallar det,
for-vändheteii) är det verkliga, det enda,
hvarpå experimenterande lönar sig; dd först
inser man, alt det ägta (det, efter hopens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
