- Project Runeberg -  Stockholms Courier / Courieren från Stockholm N:o 1-71 1821 /
186

(1820-1822)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

genom förlikande af ömsesidiga anspråk och
ett fast (jvarstående vid rätt och billighet,
som ingifver vördnad hos sjelfva vildheten,
den lygellösa oordningen och det nyckfulla
godtycket tilibakaträngas inom lagliga
skran-kor. Luxen, som underhölls genom den
tribut, hvilken gafs åt det
verldsbeherr-skande Europa, och vanan vid
beqvämlig-heterna i den inre och ostentationen i den
yttre ekonomien, som iörstört så många
familjers välstånd, och den revolution, den
der oundvikligt förestår alla pecuniära
förhållanden, torde ännu komma att bringa
flera tusende till undergång, soin ännu
förtrodde sig till det symboliska värdet, med
uraktlåtande af den reella besittningen.
Förrän den stolta Verlds-Konungen kan förmås
att rätta sig efter sakernas nya läge och
lärt sig qtt inskränka sina behof för föda,
kläder och huslig inrättning efter den egna
verldsdelens productionslörmåga, måste
visserligen mycket välstånd gå forloradt under
qvarliängandet vid det gamla. Det närmaste
i vår framtid torde således komme att
blif-va rikt nog på stormande orolighenr,
äf-ven om vi förutsätta, att styrelsernas roder
föras med vishet och kraft. Umbärande,
lidande och otillräcklighet skola mer än till
öfverilöd hopa sig, för att med fullt skäl
gifva tiden namn af en hård, och den
deltagande ömheten torde fa med en
bekyin-merfull blick befara alla dessa svårigheter
lör den upvexande generationen.’*

*’Men , betrakta vi deremot det
individuella lifvet, icke efter dess känslor, utan
efter dess verksamhet, dess handlande, och
följaktligen skatta en generation efter det
biträde, den gifver mensklighetens högre
ändamål, då torde deremot denna tafla
blif-va desto mer hugnande och
förhoppningsfull. Ty, då menniskaus högsta äudamå!,
h varpå allt idividuellt lif äfven syftar
under alla generationers gång, icke kan .vara

något annat, än att på jorden införa
förnuftet, ooh att genom en fri lagbundenhet
tygla, så vål den råa driften inom oss, som
de vilda naturkrafterna utom ess, och
oruna allt till öfverensstämmelse med ett sig
sjelf rörande harmoniskt helt, på det att
den anda, som från Gud är, må
blifvarådande — så måste — jäsningarne må nu
visa sig än så dystra — den sakernas
ordning, som derifrån står att utveckla, icke
desto mindre vittna derom, att vi rycka ett
betydligt steg närmare det .sköna målet. Ty
onekligen har nian redan fråntagit det råa
våldet och godtycket mycket af deras
förra inflytande, genom det öfver allt sig
utvecklande sträfvandet efter en fornuftsenlig
öfverensstämmelse , så väl mellan
regenter-na, genom de oftare hållna
öfverläggnin-garna om vår verldsdels gemensamma
angelägenheter, som hos nationerna inom sig
sjelfva, genom den rådande tendensen till
lagligt bestämmande af hvarje stånds
rättigheter och rangsförmoner. Ett sådant
bemödande kan icke blifva utan frugt, och
de förändringar, som förestå handtverkoch
näringar , skola på det verksammaste sätt
bidraga till deras mognad. Men
lifegensks-pen och det slafviska beroendet, bvaruti
lifsuppehällets Jorvarfvande och
bemödandet att underhålla det physiska lifvet
qvar-hålla de flesta nienniskor, kommer nöd vås’
digt att blifva mindre tryckande, då en
gång, såsom en följd af den erhållna
impulsen, det öfver alla skrankor gåDgna
fabriks- och manufaeturväsendet nödvändigt
måste inskränkas, och den nya
generationen , utdrilven nr armodets och
sjuklighetens pestartade boningar, kommer att
sprida sig öfver fria rymder och egna sin
verksamhet åt andra sysselsättningar, som gifva
en sjelfständig utkomst och för
själsegenskaperna ett friare utrymme. Derigenom
förminskas äfven eoneurrensen i de gamla liandt-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 15 17:27:35 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stmcourier/1821b/0186.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free